Alex Nicolic

26 år, ICA Nära City, Helsingborg
Försäljarnummer 2062.

”Jag kom till Sverige 2016 för att jag hörde att det skulle vara ett fint land, och för att en kompis berättade om Faktum. Under åren har jag åkt hem till Serbien var tredje månad. Där har jag jobbat med allt möjligt för att överleva, hjälpt folk med deras trädgårdar eller varit på byggarbetsplatser.

Min svenska har jag lärt mig ute på gatan, med hjälp av mina kunder. Vi brukar prata om mitt liv, men mest om vädret. Och om deras bekymmer. Vi delar mycket med varandra. Det är folket på Kullagatan som har lärt mig svenska. När jag är glad berättar jag varför, när jag är ledsen delar jag mina problem.

I början var jag här ensam, utan min familj och då ville jag bara att dagarna skulle vara över. Men så känner jag inte längre, för nu bor vi tillsammans och mina barn väcker mig på morgonen. De kom hit för en månad sedan.

Min mamma, pappa och bror bor kvar hemma i Serbien, i Vrsac. Jag kommer från en fattig familj, men på något sätt har vi lyckats klara oss. I skolan var jag inte som de andra, för jag är rom. Jag hade varken skolböcker eller skoluniform. Pappa försökte så gott han kunde, och jag och min bror var glada för det lilla våra föräldrar kunde ge oss. Jag slutade skolan när jag var 15 år och träffade min fru när jag var 17. Vi fick vår dotter två år senare och jag ville skapa ett bättre liv för henne. Jag kunde inte längre se en framtid för oss i Serbien. Om jag hade sett en möjlighet att vara kvar hade jag aldrig lämnat min familj och mitt lilla hus som jag har där.

Här är det bättre för barnen att växa upp, gå i skolan och försöka få ett normalt liv. Inte som mitt. För det är inte lätt att stå ute på gatan åtta–nio timmar per dag, sju dagar i veckan.
När jag är ledig leker jag gärna med mina barn, och träffar kompisar. Vi dricker kaffe, fikar, umgås. Gör inget speciellt. Jag har många serbiska vänner, men även svenska.

Jag har inte riktigt tänkt på vad jag skulle drömma om att syssla med, men jag gillar att meka med bilar. Och sen tycker jag om hästar. Min farfar hade hästar, han väckte mitt intresse. De är speciella, vackra. Jag är uppvuxen med djur. Jag skulle gärna jobba på en hästgård.

Jag gillar Sverige, kulturen och tryggheten. Människor är snälla, och om man är annorlunda får man vara det.
Jag vill gärna hälsa till alla mina kunder i Helsingborg, speciellt de som bor i stan och som köper av mig varje månad. De har hjälpt mig flera gånger, när jag verkligen behövt det.
I sommar kanske jag ska lära mig simma, men jag lovar inget! För jag är rädd för djupt vatten.”