Mariana

33 år, säljer Faktum på Kungsgatan i Göteborg

”Jag är född med epilepsi och i Rumänien ställde det mig utanför allt. När jag var sex år och började skolan blev jag hemskickad efter ett anfall, rektorn kallade till sig mina föräldrar och sa att ”Mariana kan inte vara här, det blir för besvärligt för de andra barnen”. Jag fick vara hemma, och utan utbildning var min framtid utsiktslös. Jag har nio syskon, åtta systrar och en bror, och alla har utbildning och arbete, även våra föräldrar, men för mig var detta aldrig möjligt. Min sjukdom gjorde också att mina barn togs ifrån mig, läkarna sa att jag inte kunde ta hand om dem. Min mamma är vårdnadshavare och hemma i Rumänien bor jag hos mina föräldrar som nu är pensionärer.

För fem år sedan kom jag till Sverige, efter att ha jobbat i både Italien och Frankrike. I Italien bor en syster till mig och jobbar med hemtjänst. Jag arbetade också där en tid men sedan fick jag sluta och ta mig vidare. I Frankrike blev jag prostituerad och det var jag också i Sverige fram till en händelse för knappt ett år sedan.

I flera år hade jag då arbetat som prostituerad i Rosenlund och misshandlats säkert tio gånger. Så en dag krävde kvinnan som var min chef plötsligt att jag skulle ge henne alla mina pengar. Hon var i sin tur hotad av en hallick från Albanien. När jag vägrade betala blev jag nedslagen och bestulen på allt. Mina guldörhängen slets av mina öron så örsnibbarna delades mitt i itu. Jag ska få dem opererade inom kort, för efter denna händelse vände mitt liv. En polis och en socialsekreterare hjälpte mig ur min situation. I dag går jag till en läkare som säger att jag visst kan arbeta även om jag har epilepsi, och jag har fått medicin och behandlingar för min sjukdom. En gång i veckan får jag en spruta på vårdcentralen. I fyra månader hade jag ett städjobb på Liseberg och när det kontraktet gick ut kom jag hit till Faktum. Nu har jag jobbat här i snart ett halvår. De som tidigare såg mig som prostituerad i Rosenlund köper tidningen av mig i dag utanför affären och ger mig mycket uppskattning. Jag möts av många snälla människor här och känner mig respekterad.

Min mamma är så lättad att jag har tagit mig ur prostitutionen, liksom min man. Han har också kommit till Göteborg, vi bor i en barack. Det är jättekallt men vi bor ihop i alla fall. Han har byggnadsarbete i Karlstad och pendlar varje dag.

Som Faktumförsäljare arbetar jag dagligen mellan 7 och 23, utanför två butiker. De pengar vi tjänar är värda mycket mer i Rumänien. Det är svårt att vara ifrån barnen men efter nyår ska vi åka hem till dem en tid. Och vi pratar varje dag i telefon och min dotter, som nu går i skolan, lär mig att läsa. När jag inte jobbar, fast det gör jag jämt, så tycker jag om att sticka.”