Vanvård av omhändertagna barn

I två reportage har Faktum granskat ungdomshemmen som drivs av Statens institutionsstyrelse, så kallade SiS-hem. Här ska tvångsomhändertagna barn och unga vårdas. 
Men fungerar »vården«? 

Faktum har avslöjat att personal slarvat med läkemedelslistor, att unga får fel dos, fel medicin, för mycket medicin eller ingen medicin alls – ibland av personal utan rätt att ansvara över läkemedel. 
I augusti förra året skriver en personal i en avvikelserapport »Ungdom har sparat sin medicin i 11 dygn och tar sedan allt på en gång. Sov i ett dygn. Oklart hur det gick till, går ej att säkerställa medicinhanteringen. Personal följde inte gällande läkemedelsföreskrifter«.

Faktums granskning visar också att det sker misstänkta läkemedelsstölder på nära hälften av alla SiS-hem. Att personalen inte har adekvat utbildning och ibland straffar de omhändertagna.

Enligt Socialstyrelsen har sju av tio ungdomar på SiS-hemmen minst en psykiatrisk diagnos, varannan ungdom har minst två diagnoser. Flickorna är mer belastade än pojkarna vad gäller adhd, autism, depression, PTSD och ångest. Flickor visar ett större självskade- och självmordsbeteende jämfört med pojkarna.
När ett barn tvångsomhändertas tar samhället över föräldraansvaret, ett beslut som tas i domstol. Men det är inte första gången som det uppdagats att samhället vanvårdat omhändertagna barn. Sverige borde ha lärt av sin historia. 
I Vanvårdsutredningen (2011) står svart på vitt att omhändertagna och placerade barn använts som gratis arbetskraft, blivit utsatta för sexuella övergrepp, blivit slagna, fastbundna, kallbadade och negligerade. 

Där står om barn som inte sällan levde med sina ensamstående mödrar, hade svåra hemförhållanden eller var fattiga. Som vanvårdades när de var omhändertagna i statens omsorg.
Grävande journalistik lyfte upp den bistra delen av svensk historia på agendan, det blev en debatt och några år efteråt tillsattes Upprättelseutredningen. Resultatet kritiserades, då ingen som vanvårdats efter 1980 fick ersättning för sitt lidande. Vid en direktsänd upprättelseceremoni i Stockholm stadshus bad den dåvarande talmannen de drabbade »om ursäkt å hela samhällets vägnar.« 
Det sas också: 
»För ett barn som omhändertagits är behovet av ett socialt skyddsnät särskilt stort. Vi kan och ska bli bättre på att samhället i dess olika delar – socialtjänsten, sjukvården, skolan och fritidsverksamhet – blir duktigare på att samordna sitt beskydd.«
Det var 2011.  

Dagens rubriker om unga på SiS-hem beskriver rymningar, misshandlad personal och unga med stort våldskapital dömda till tvångsvård för att de är för unga att sitta i fängelse. 
Om flickor som tagit sitt liv under placeringen, ibland blivit nedbrottade och spottade på av personal. 
SiS-hem som tvingats att stänga när bristerna blivit för uppenbara.
Är Sverige på väg att göra om samma misstag – att omhänderta barn utan att sköta sitt föräldraansvar?