Det är i det lilla vi skapar mirakel

”Vi kan väl inte skriva om alla lyckade landningar på Landvetter!”, sa den upprörde redaktören till telefonören som klagade på alla svarta rubriker i Göteborgs-Posten. Det är minst 20 år sedan det irriterade samtalet, men redaktörens svar ligger kvar hos mig.
Liksom telefonörens klagan.
Varför måste ni skriva om allt negativt, alla problem, allt som går snett i samhället? Media skapar bara oro och rädsla, istället för hopp och framtidstro.

Jag förstår känslan. Verkligen. Inte minst under hösten då katastrofrubriker skrivits dagligen. Om inflationen, bostadspriserna och den ökande fattigdomen. Om dyrare mat, krig, ett försörjningsstöd som inte höjs i samma takt som utgifterna och bistra framtidsspaningar.
Men journalistik handlar om att berätta om det som inte fungerar. Vi ska upplysa korrekt och relevant. Media har en avgörande roll i demokratin eftersom viktig information gör att medborgare kan ta ställning och kräva förändring.
Jag tycker dock att vi kan bli bättre på att visa att förändring är möjligt. Det finns ljuspunkter, människor som hittar lösningar, visar engagemang och som i det lilla – eller stora – gör livet lättare för sina medmänniskor.

Jag tänker på socialsekreteraren som aldrig gav upp sin klient Linda som då sov under Älvsborgsbron, långt nere i ett drogmissbruk. I dag har Linda körkort, jobbar med att ratta kranbilar och är engagerad i organsiationen #utanskyddsnät.

Jag tänker också på Faktumförsäljaren Eija som samlar in mat till djur och delar ut till ägarna när de får ont om pengar. Och jag tänker på den unga killen som häromdagen plockade upp en tappad vante och sprang efter kvinnan med tre barn, varav två satt i barnvagnen som hon precis baxat av spårvagnen utan att märka att vanten flög sin kos. Han missade vagnen men kanske gjorde han mammans dag.
Det är i det lilla som värmen tänds. I de händelser och möten som aldrig blir några rubriker. Här samlar vi kraft.

Snart är det dags för ett nytt år och mitt nyårslöfte är att öva upp min tacksamhet.
Den är inte min bästa gren. Den blir alltid omsprungen av oron som tär istället för att fylla på. Oron gör mig trångsynt, stressad och otrevlig.
Jag vet, det är ett privilegium att överhuvudtaget ha möjlighet att reflektera över detta.
Det är också en klyscha, men en sann sådan, att tillsammans kan vi skapa mirakel. Att göra gott för någon annan gynnar också dig. Det är inget fel i det. Jag är tacksam för att du läser Faktum. Det gör skillnad för fler än du tror. Tillsammans går vi in i 2023 med full fart och förändrar världen.

Och på tal om rubriker. Göteborgs fulaste gran har fått upprättelse efter nedsvärtning i olika medier. Vi på Faktum försvarar det ofullkomliga. Allt behöver inte vara perfekt i det offentliga rummet, så vi backade granen på Chapmans torg. Den borde fått stå kvar.