Faktum granskar: Lurade på sina löner

Sverige har en av världens starkaste fackföreningsrörelser. Ändå har det inom vissa branscher blivit norm att stjäla anställdas löner. I tjugo år har politiker pratat om att straffa företag som utnyttjar människor. Men nästan ingen har dömts.

Läs andra delen av vår granskning: Faktum granskar: Fusket bakom fasaden

En varm och kvav söndag i början av september sitter ett hundratal rysktalande män och kvinnor i en sal i ABF-huset i Stockholm. På scenen står Emil Boss, fackombud i Syndikalisterna, och håller en kort historielektion. Han pratar om Joe Hill, Gävlesonen som emigrerade till USA och blev en hjälte och ikon i den fackföreningsrörelse som växte fram i början av 1900-talet. Poängen är att villkoren för de svenska migrantarbetarna var hårda, och att det ser likadant ut för de som i dag kommer till Sverige för att jobba.

Men det är inte för historielektionen de ryskspråkiga har kommit. När de kom fick de skriva upp sig på en lista, därefter följde en föreläsning av Emil Boss kollega Pelle Sunvisson som på ryska berättade vad facket kan göra.

Nu är det dags för Ivan, Viktor och de andra att gå den korta sträckan till Syndikalisternas lokaler längre bort på Sveavägen. Listan följer med. De tre rummen blir snart fulla när männen, det är nästan bara män, sätter sig på de stolar som finns eller ställer sig längs väggarna. Fackförbundets förhandlare sprider ut sig i lokalerna, de flesta i sällskap av tolkar, och när det första namnet ropas upp inleds en mycket lång kväll med berättelser från den svenska arbetsmarknaden.

Ivan, som är papperslös, arbetade på en balkong på en villa i Huddinge. Balkongen rasade, Ivan föll två och en halv meter och bröt lårbenet. Arbetsgivaren ringde inte ambulans utan körde själv till sjukhuset. Ivan vill få ersättning för arbetsskada, men arbetsgivaren hävdar att han inte är arbetsgivare. Nu är han här för en uppdatering.
– Jag förstår om inte mycket har hänt, säger Ivan.

Emil Boss lutar sig fram.
– Nu har det faktiskt hänt något, vår jurist har gjort en utredning av ditt fall, säger han.

Emil skriver ut juristens utredning, hämtar utskriften och lägger den framför Ivan.
– Du kan ta med dig den och titta på den, men vi är redo att skicka in en stämning, säger Emil Boss.

Nästa man på listan, Viktor, har en ryggsäck med sig. Han tar fram en lapp där han har skrivit sina arbetstider med en kulspetspenna. Emil Boss fotograferar lappen med sin mobil.
– Fick du lönespecifikationer? frågar han.
– Nej, men jag har kontoutdrag, säger Viktor.
– Det är också bra.

Viktor kom till Sverige 2017. Han har jobbat för fyra företag och alla har enligt Emil Boss lurat honom på pengar. I ett fall har Viktor löst problemet på egen hand. När företaget inte ville betala ringde han till företagets kund och sa att han är med i en fackförening som kommer att sätta dem i blockad. Då fick han sina pengar. Det fanns fog för hotet, blockad är en av de metoder som Syndikalisterna använder för att få företagen att betala.

Tre av företagen som Viktor arbetat för har kollektivavtal, något som ofta krävs för att få kontrakt som underleverantör. Att sedan strunta i kollektivavtalet är ganska riskfritt eftersom de som utnyttjas inte är med i facket, som därmed ingenting får veta.
– Kollektivavtal blir som en certifiering som kan användas av skurkar, säger Emil Boss.

Medan listan betas av blir luften i lokalen allt varmare. Från ventilationsröret i taket droppar vatten ner på en förhandlares dator. Arbetarna kommer fram en och en, ibland två och två. Mötena är korta och sakliga. Vissa har filmat, tagit bilder eller spelat in samtal. Två män som arbetat för ett ökänt byggföretag spelar upp ett samtal där de ska bli hotade. De visar också en film där män i arbetskläder delar ut kontanter. Företaget vill att de ska betala för en påstådd försäkring och ett lika påstått slitage av lägenheter där de har bott.
En av männen visar en sms-konversation där företaget kräver honom på pengar. Emil Boss lutar sig fram och läser på skärmen.
– Har de skrivit det? Idiotiskt. Men de har inga naturliga fiender. När ni blir uppsagda måste ni vara snabba. Ni ska säga till chefen att ni är med i en fackförening och att facket vill prata med dem.

Plötsligt ropar Pelle Sunvisson från sitt bord.
– Emil, kan du ta ett akut ärende? Hon har städat på (namnet på en hotellkedja), det är mycket oegentligheter.

Emil Boss säger att han tar över ärendet.
De flesta av arbetarna har jobbat för företag som drivs av män som också de är ryskspråkiga. Det gäller i kväll liksom alla andra kvällar – den här typen av möten hålls varannan vecka.
Ibland kan ägarna vara svåra att hitta. En av männen som vill ha hjälp har bara ett förnamn på chefen. Det telefonnummer han hade är inte längre aktivt. Men det finns en arbetsplats, i Norsborg. Emil Boss föreslår att de ska åka dit och fråga de som företaget arbetar för.
Enligt mannen är företaget skyldigt honom nästan 60 000 kronor. Emil Boss ser på honom.
– Det här är så allvarligt att du borde göra en polisanmälan. Det är liten chans att skurken blir fälld, men värt att pröva. Du får eventuellt uppehållstillstånd under utredningen.

Man kan tycka att Emil Boss är väl pessimistisk vad gäller polisanmälan, men han har skäl att säga så. Han och hans kollegor har hittills polisanmält minst 30 företag för människoexploatering, en lag som infördes 2018 för att det ska bli lättare att komma åt exploatering på arbetsmarknaden.
– Inget åtal har väckts, en del förundersökningar har pågått en längre tid men de flesta läggs ner, säger Emil Boss.

En polisutredning som Emil Boss har vissa förhoppningar om har pågått sedan juni 2021 och gäller ett företag som har utnyttjat ett tjugotal byggarbetare från Sydamerika och Centralasien, samtliga arbetare har polisanmält.
Många av arbetarna som sätter sig vid förhandlarnas bord anser sig ha blivit lurade på pengar. Löner har uteblivit, semesterersättning har inte betalats ut, de har tvingats betala tillbaka en del av lönen. Men det krävs mer än utebliven lön och dåliga arbetsförhållanden för att fälla någon för människoexploatering.
– Vår upplevelse av att lyssna in tusentals människor är att det finns en normalnivå av exploatering som är allvarlig men som lagen inte fångar in, säger Emil Boss.

Emil Boss hänvisar till Norge som har en lag mot lönestöld, vilket gör det lättare att komma åt det utnyttjande som består i att lura någon på pengar. Lønnstyveri är en ganska färsk lag som gör det kriminellt att undanhålla eller att återkräva lön. Myndigheten Arbeidstilsynet (norska motsvarigheten till Arbetsmiljöverket) kan kräva att arbetsgivaren ska betala den formellt avtalade lönen.

I Norge har staten över huvud taget varit mer offensiv än Sverige i kampen mot arbetslivskriminalitet. Regeringen har tagit fram flera handlingsplaner och en nationell strategi som uppdateras vartannat år. Norge saknar precis som Sverige en lagstadgad minimilön men har däremot en lag som gör det möjligt att göra kollektivavtal allmängiltiga. Bakgrunden är Norges inträde i EES 1994 som befarades leda till social dumpning och konkurrens med låga löner. Lagen är ett verktyg för att se till att utländska arbetstagare har likvärdiga villkor som de inhemska. Arbeidstilsynet ska se till att kollektivavtalet följs och uppdragsgivare har en skyldighet att undersöka om underleverantörer följer bestämmelserna.

Precis som Sverige införde Norge en straffbestämmelse om människohandel för 20 år sedan. Sedan dess har norska domstolar avkunnat tio fällande domar som gällde exploatering för tvångsarbete.

I Sverige dröjde det åtta år innan den första domen kom. Två bulgariska medborgare dömdes för att ha utnyttjat landsmän som bärplockare. Några fler fällande domar har det inte blivit. För att göra det lättare att komma åt exploatering på arbetsmarknaden infördes brottet människoexploatering år 2018. Sedan dess har två fällande domar avkunnats, en mot restaurangägare i Norrköping, en mot ett par i Göteborg som har utnyttjat två au-pairer (paret har överklagat domen).
Sedan 2018 har polisen fått in 213 anmälningar om människoexploatering.

För att fälla någon för människoexploatering krävs att åklagaren bevisar att arbetet sker under ”uppenbart orimliga villkor”. Något som alltså har visat sig vara svårt och gett upphov till kritik från GRETA, Europarådets expertgrupp mot människohandel och exploatering, som har klagat på avsaknaden av fällande domar. GRETA har också frågat regeringen hur offer för arbetskraftsexploatering kan kräva sin rätt. I svaret (april 2022), hänvisade den socialdemokratiska regeringen till den svenska modellen där fackförbund och arbetsgivare gör upp om villkoren på arbetsmarknaden, och berättade att den som är med i facket kan få hjälp. De som inte är medlemmar i något fack kan alltid stämma företaget i domstol, menade regeringen.

Men att Ivan, Viktor eller någon av de andra som sökt Syndikalisternas hjälp själva skulle stämma företaget är inte särskilt troligt. Förutom att veta vilken domstol man ska vända sig till krävs kunskap i den snårskog av avtal och lagar som reglerar relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare. För att den väg som regeringen stakar ut ska bli möjlig krävs att den utnyttjade får hjälp.

I en färsk rapport, Exploatering i arbetslivet i Sverige, slår Räddningsmissionen fast att det inte finns några organisationer som kostnadsfritt ger kvalificerat juridiskt och socialt stöd till människor som utsatts för exploatering.

Undantag finns, som Fackligt center för papperslösa och Husby arbetarcentrum, men verksamheten sker i liten skala och Fackligt center för papperslösa får återkommande höra att det går emot fackets intressen att hjälpa människor som inte är medlemmar. Många fackförbund har en så kallad karenstid som innebär att den som vill ha hjälp först måste ha varit medlem i ett antal månader. Händelser som inträffat före medlemskapet hjälper facket inte till med.

Emil Boss har i andra intervjuer sagt att Byggnadsarbetarförbundet skulle kunna stoppa den här typen av exploatering i byggbranschen på ett år. När jag frågar vad Byggnads skulle kunna göra säger han:
– Det som vi gör här. Anpassa facket efter de nya behoven. Det handlar om språkkunskaper, att ändra karensreglerna och driva ärenden retroaktivt.

Johan Lindholm, förbundsordförande för Byggnadsarbetarförbundet, beskriver kriminaliteten i branschen som ett väldigt stort problem.
– Det är inte någon obskyr skumraskverksamhet som pågår i det dolda utan den finns på våra arbetsplatser.

Byggnads har på olika sätt arbetat för att få fler utländska arbetare att gå med i facket, bland annat har regionerna anställt personer med språkkompetens som rekryterar medlemmar på stora byggprojekt.
– Men det är svårt och tungt, många gånger är det människor som har fått höra att kontakt med facket innebär en enkel biljett hem.

Att som Syndikalisterna hjälpa utnyttjade arbetare med sådant som har hänt innan personen blev medlem är inte aktuellt. Åtminstone inte i någon större skala.
– Vi är en organisation för medlemmar men uppkomna situationer kan leda till att vi får hitta en lösning. Det handlar om människor i nöd.

Det som Byggnads för fram som en lösning på problemet är ökad kontroll. I våras gjorde Byggnads och arbetsgivarorganisationen Byggföretagen en överenskommelse om ett nytt system för att kontrollera företagen, kallat Svensk byggkontroll. Just nu pågår utbildning av de personer som ska arbeta med kontrollerna ute på arbetsplatserna.
– Bovarna som inte följer reglerna ska inte ens ska sig besväret att närma sig vår sektor, säger Johan Lindholm.

Också staten satsar på ökad kontroll i form av regionala center mot arbetslivskriminalitet, förkortade AKC. I februari 2022 gav regeringen nio myndigheter i uppdrag att senast vid utgången av 2023 ha bildat sju AKC i olika delar av landet. I juni 2023, när vi besökte det nybildade AKC i Göteborg, fanns två AKC, och under sommaren startades ett tredje i Norrköping.

AKC i Göteborg håller till i polishuset, granne med underrättelseavdelningen. Tre myndigheter på plats när Faktum kommer på besök, polisen, Försäkringskassan och Jämställdhetsmyndigheten.

Än så länge handlar mycket av arbetet om att dokumentera och utveckla metoder för hur samarbetet ska gå till. Fortfarande är en del grundläggande saker inte på plats, som en gemensam tipsfunktion och information på de språk som kan vara aktuella vid en inspektion på till exempel en byggarbetsplats.

Vid de inspektioner som sker så gott som varje vecka hittas alltid någonting, oftast arbetsmiljöbrott men det kan också handla om bidragsbrott eller skattebrott. Det är regionkoordinatorerna som ska identifiera personer som kan vara utsatta för exploatering, men de är för få och kan inte vara med på alla inspektioner. Även när personer hittas, och vill ha hjälp, slutar det oftast med en nedlagd utredning.
– Människohandel är ett svårutrett bott som kräver att utsatta personer vågar prata. Sedan kan åklagaren lägga ner det ändå, eftersom man inte anser att det går att bevisa att personen är tillräckligt vilseledd eller har befunnit sig i tillräckligt svåra omständigheter. Även i de fall en polisanmälan görs så leder det sällan till en polisutredning, eller att åklagare kopplas in, på grund av att brotten är svårutredda, säger Åsa Ekman, Regionkoordinator mot prostitution och människohandel.
(Regionkoordinatorerna ingår i Jämställdhetsmyndighetens samordning mot människohandel, men är anställda av de lokala socialtjänsterna.)

Helena Lans, polisen, fortsätter:
– Vi hoppas på en omsvängning hos åklagarna, att de får speciella åklagare för människoexploatering.

Under tiden som vi gör research för det här reportaget pågår flera förundersökningar om människohandel. En handlar om en indisk man som misstänks ha fått flera landsmän att betala runt 200 000 kronor för att få komma till Sverige och jobba. Väl här har de bara fått jobba sporadiskt och till en mycket lägre lön än den utlovade. Utredningen väcker förhoppningar om en ny fällande dom.
– De flesta fall som handlar fortfarande om tiggeri. Vi har dock förhoppningar om att det stora fallet i Södertälje ska leda till fällande dom, det är en mycket duktig åklagare, sa Madeleine Sundell, jurist på Frälsningsarmén, före domen.

När domen faller i slutet av september friar tingsrätten mannen för både människohandel och människoexploatering. De elva målsägandena har visserligen vilseletts och inte fått någon lön men åklagaren har enligt tingsrätten inte lagt fram någon utredning om vad som är en rimlig timlön eller värdet av en fri bostad. Det har därmed inte gått att bevisa att arbetet skett under uppenbart orimliga villkor. Mannen fälls dock för grovt bedrägeri till tio månaders fängelse.

Den statliga utredning som ledde fram till lagen om människoexploatering 2018 ville straffbelägga även andra typer av utnyttjande än de som når upp till exploatering. Men den socialdemokratiska regeringen ansåg inte att skyddet av utsatta personer behövde förstärkas ytterligare och förkastade den föreslagna straffbestämmelsen ”utnyttjande av annans nödläge”.

I februari 2020 tillsatte regeringen en utredning av reglerna för arbetskraftsinvandring. Efter att ha konstaterat hur svårt det är att väcka åtal för människoexploatering eller människohandel föreslog utredningen att två nya brott ska införas, exploatering av utländsk arbetskraft och förbud mot handel med anställningserbjudande. Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.

Ett par veckor efter vårt besök hos Syndikalisterna fortsätter fackföreningen att driva Viktors och Ivans fall. En stämning har lämnats in mot det företag som anlitade Ivan för att få ersättning för arbetsskada. En stämning ska också lämnas in mot ett av de företag som Viktor arbetade för.
Det brådskande ärendet med städerskan på hotellet, som blivit avskedad, slutade med att hon tog ett annat arbete.
– Vi kallade till förhandling vilket de troligen inte räknat med för de erbjöd då direkt jobbet tillbaka (de drog tillbaka det tilltänkta avskedet). Men medlemmen hade fått erbjudande om ett bättre jobb så hon började där istället, säger Emil Boss.

Under tiden kommer nya arbetare till lokalerna på Sveavägen för att få hjälp, och Emil Boss fortsätter att föreläsa om Joe Hill. I ett mejl berättar han om ett av de nya ärendena: ”I dag kom ukrainska (namn) till expeditionen. Hon blev lurad av ett städbolag och vi fick ut lönen. Hon kom för att berätta att hennes farfarsfar och hans tre bröder var migranter i Chicago på 1920-talet och att tre av bröderna var döda inom ett decennium. Endast hennes farfarsfar hade återvänt till Ukraina. Hon ville skänka 2000 kronor av lönen hon fick ut till strejkfonden till Joe Hills minne. Fint va?”

”Spel för gallerierna”

Nya strategier, nya utredningar och nya samarbetsformer. Mycket görs nu för att bekämpa kriminalitet inom arbetslivet. Men organisationerna som dagligen möter människor som exploateras är inte imponerade. 

– Många av förändringarna låter bra, men jag ser det främst som ett spel för gallerierna. Man har satt fram nya kontorsstolar, kommit på nya ord, men vi har fortfarande inte fler fällande domar, samtidigt som exploateringen ökar och involverar fler branscher, säger Madeleine Sundell, jurist på Frälsningsarmén.

Hon tar bärbranschen i norr som ett exempel. Trots alla problem som varit kända i många år finns endast en enda dom från 2012. Men hon berättar att det just nu finns flera pågående förundersökningar som de hoppas på.
– Om ingen av dem går igenom, då är det riktigt illa.

En av orsakerna till de få fällande domarna är att svenska myndigheter arbetar för reaktivt, menar Sundell.
– De går på tillslag på byggen, restauranger och nagelsalonger, vilket får uppmärksamhet i media. Men de får för lite resurser till att förebygga och spana. Fokuset ligger på skjutningar och gängkriminalitet, men man ser inte att det hänger ihop.

Den förändring hon sett de senaste åren är att myndigheterna breddat anslaget till att även inkludera företagens skattebrott och ekonomiska brott, fokus har därmed flyttats från de människor som utnyttjas.
– Vi saknar ett brottsofferperspektiv, för lite handlar i dag om människohandel och exploatering.

Daniel Åman är projektledare på Räddningsmissionen och författare till deras nyutkomna rapport om exploatering av arbetskraft. Han menar att viktiga delar helt saknas i regeringens strategier från 2022. Där finns inga konkreta förslag på hur exploaterade arbetare ska kunna kräva sin rätt. Skadestånden, som ligger ovanligt lågt i Sverige, tas inte upp alls. Han tar fallet med den krogprofil som nyligen fälldes för exploatering som exempel, där den utnyttjade fick 115 000 kronor.
– Det är ovanligt högt, samtidigt inte mycket om man har varit inlåst i ett rum i två och ett halvt år.

Även sanktionsavgifterna måste upp, menar Åman.
– I dag är det billigare att skvallra på sig själv och ta en sanktionsavgift, än att betala ut löner. 

Tidigare i år presenterade Delegationen mot arbetslivskriminalitet ett delbetänkande där bland annat de nordiska länderna jämförs. Daniel Åman hoppas att regeringen ska inspireras av grannländerna som infört kraftfullare åtgärder.
I betänkandet lyfts civilsamhället fram som en del av lösningen på problemet.
– Det är som att kräva att Bris ska stoppa barnmisshandeln. Vi kan fånga upp och ge stöd, men det är samhället som måste sätta ner foten och stoppa exploateringen. Det enda vi kan göra är att lappa och laga när folk faller mellan systemen.

Läs andra delen av vår granskning: Faktum granskar: Fusket bakom fasaden