Mätt för stunden. Låser skänkt mat in människor i fattigdom?

Utdelandet av gratis matkassar börjar ifrågasättas samtidigt som allt fler är i nöd och köar för att få hjälp. Majoriteten består av ensamstående mammor.

Zeina tar en cigarett till.
– Varför straffade de mina barn?

Från hennes balkong blickar vi ut över parkeringen. Om en halvtimme börjar hennes pass inom hemtjänsten, igår fick hon veta hur hon ska jobba veckan som kommer. Alla sommarens dagar har varit fulltecknade med arbetspass trots att hennes barn har sommarlov.
– Jag har inget val. Nu ska jag även sälja bilen eftersom jag har en tandläkarräkning som ska betalas, säger hon.

Alla hennes tänder är utdragna i överkäken.
Ändå är vardagen något mer hanterbar nu än när Zeina vände sig till kyrkan efter det att hon nekats socialbidrag, inte hade pengar till mat och oroade sig över hur hon skulle kunna betala hyran. Hennes liv var upp och ned.
Zeina tog emot matkassar från kyrkan och förutom maten betydde bemötande mycket. 
– Jag blev en människa. Någon stod bakom mig, tog min hand. Jag läkte och fick hjälp med att fylla i blanketter, överklaga beslut och söka medel ur olika fonder.

Anledningen till att Zeina fick avslag var att hon inte accepterade en praktikplats på ett privat företag. Enligt Zeina sa chefen på företaget att hon skulle praktisera där i ett år, mellan åtta på morgonen och halv sju på kvällen. Om praktiken kunde övergå till en fast anställning, ja, det kunde han inte lova.
– Han utnyttjade systemet. Fick bidrag för mig men när jag sa det till socialen så sa de att det var det enda som fanns. Jag sökte ett tjugotal andra jobb men det blev bara nej. Jag har inte gått SFI och det måste man tydligen. Jag har varit i Sverige i 30 år, pratar bra svenska, men de kräver dokumentation.

Jobbet inom hemtjänsten har hon fixat själv. När vi skiljs åt har hon bytt om till arbetskläder och stoppar ned en enorm nyckelknippa i sin lilla magväska. På vägen till jobbet skjutsar hon ett av barnen till barnvakten.

Utdelning av matkassar, öppnandet av ”sociala butiker” där donerad mat säljs billigt och matcentraler med skänkt mat är relativt nya fenomen i Sverige.
Etableringen har skett utifrån att civilsamhället märkt av ökande behov, människor har inte mat för dagen och de faller igenom det sociala skyddsnätet. Bara i Göteborg delas det ut gratis matkassar till mer än 1 500 hushåll. Därtill besöker tusentals människor Räddningsmissionens specialbutiker för dem som lever i utsatthet, MatRätt.
Utvecklingen sammanfaller med kampen mot det ökade matsvinnet.
Kunskapen om de personer, lågt räknat två procent, i Sverige som upplever hunger är låg. De varken syns eller hörs i debatten. Fattigdom är stigmatiserande och ses som ett individuellt problem. Som om du inte gjort rätt för dig.
– När jag lyfter detta möts jag ofta av ett ifrågasättande av personernas livsföring. Antydningar som att de röker eller har dålig kunskap om hur de ska sköta sin ekonomi. De strukturella förklaringarna synliggörs alldeles för sällan, säger Linus Hermansson, diakon i Hjällbo församling i nordöstra Göteborg.

I dag är det civilsamhällets uppgift att lösa problemen. Myndigheterna hänvisar personerna, som de säger sig inte kunna hjälpa, till kyrkor och andra organisationer som delar ut mat.
Här skapas ett etiskt och moraliskt dilemma då civilsamhällets frivilliga hjälp riskerar att leda till att stat och kommun avsäger sig ansvaret för de fattigaste.
– Det är allvarligt att socialtjänsten hänvisar människor till oss. Ska civilsamhället lägga ned så mycket kraft på att hantera skänkt mat och dela ut matkassar?

Linus Hermansson påpekar också det faktum att människor som är desperata då inte kan välja vad de ska äta.
– Alla människor vill själva bestämma vad de stoppar i sig.

Vilka är då de strukturella orsakerna till matfattigdom?
Marcus Herz, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, forskar på matfattigdom – som han hellre kallar ”matosäkerhet” – för att undvika att hamna i den icke ovanliga begreppsdiskussion om vad fattigdom egentligen är.
Under ett års tid studerade han en plats för matutdelning och intervjuade människorna där. 
– Första gången blev jag förvånad. Det skäms jag över, jag borde vetat bättre, medger han.
– Dit kom människor och köade för att få bröd. Deras tid gick åt till att skaffa mat för dagen och nästa dag började det om. Liksom dagen därpå. Ett ekorrhjul utan slut.

Marcus Herz fokus är den tid som binds upp av att människor tvingas köa för att få mat. Bilden av den fattige är att hen är inaktiv, till och med kanske lat.
Herz hävdar motsatsen.
– Resultatet är tydligt. Dessa människor använder all sin tid för att skaffa mat, bostad eller bara tak över huvudet. De gör allt för att lösa sin situation.
– Det paradoxala är att all den tid som går åt till att vänta skulle kunna användas på ett bättre sätt; att förändra situationen på lång sikt. Matkassar, soppkök och speciella affärer med billig mat leder inte till förändring. Tvärtom bidrar de till att det sociala systemet kan upprätthållas samtidigt som insatserna krävs för att människor de facto ska överleva, säger Marcus Herz.

Vårt socialförsäkringssystem är kopplat till yrkesarbete. Om du jobbar och visar dig värdig har du rätt till hjälp av systemet.
Marcus Herz menar att Sverige befinner sig i ett vägskäl.
– Å ena sidan finns en stark idé om att Sverige har, vilket jag tror är en myt, ett starkt socialt skyddsnät. Å andra sidan växer civilsamhällets ansvar för människorna som står utanför arbets- och bostadsmarknaden.

Utanför systemet ställs du på vänt och ska aktiveras för att få komma in. 
Det är ett strukturellt problem som, enligt Marcus Herz, hör ihop med andra osäkerhetsfaktorer; att inte ha en bostad, vara arbetslös, att inte finnas med i socialförsäkringssystemet.
Denna osäkerhet har spridit sig till allt fler och nya grupper som ensamstående mammor, pensionärer, de utförsäkrade.
Orsakerna till spridningen är två; den förändrade arbetsmarknaden och pandemin.
– Arbetsmarknaden är mer osäker i dag än för 30–40 år sedan. Under pandemin sökte sig plötsligt nya grupper till matutdelningarna. Även bostadsmarknaden är i dag mer osäker och påverkas av hur arbetsmarknaden ser ut, säger Marcus Herz.

Den som inte har ett fast jobb godkänns inte på bostadsmarknaden. Den som inte har någonstans att bo får svårt att skaffa ett jobb och sköta det.
Under pandemin deltog Marcus Herz i ett forskningsprojekt för att undersöka om det kommit till nya grupper som tar emot mat i Malmö.
De mötte barnfamiljer, pensionärer, ensamstående och unga personer som blivit av med jobbet.
– Det troliga är att vi kommer att se ytterligare grupper nu när matpriserna höjs. Grupper som ska ”samsas” med de traditionellt utsatta; personer som exempelvis lever i missbruk och är hemlösa.

Det är trångt längst ned på samhällsstegen.

I Tynnereds kyrka i Västra Frölunda utanför Göteborg möter jag diakonen Marie-Louise Marek. Under hösten 2016 började församlingen att dela ut matkassar, men slutade efter fyra år. Inte för att behovet minskade utanför att det blev dem övermäktigt. Listan med personer var uppe i över 150 namn som alla fick hämta ut en kasse per vecka. Behovet var stort, de som sökte hjälp började att köa redan sent på kvällen innan och konflikter uppstod när kösystemet inte upplevdes som rättvist. Personerna som kom till kyrkan var pressade och stressade och ville komma först för att få bäst chans att få finast mat. Trots många volontärer räckte inte kyrkans personal till.
– Sen var det innehållet i kassarna också, det var minst sagt skiftande. Mycket var bra men de kunde innehålla till exempel rosa tortillabröd och plastdunkar med äggvita. Du måste vara väldigt uppfinningsrik i din matlagning, och vad ska en ensamstående utrikesfödd sjubarnsmamma göra med en burk senapssill och matvete? undrar Marie-Louise Marek.
– Det jag själv handlar i affären som grönsaker, frukt, ägg och kött fanns det mindre av och det blev en kamp om dessa varor.

Efter en tid omorganiserades utdelningen och byggdes ut med social gemenskap medan man väntade på matkassarna. Människor kom och satte sig, fikade, pratade. Vilade en stund i kyrkbänkarna. Mammor kunde gråta en stund, något som inte var tänkbart att göra framför barnen hemma.
– Visst behövde de mat. Men miljön blev också viktig där de kunde känna att de inte var ensamma. Skammen blev inte lika stor, säger Marie-Louise Marek.

När Räddningsmissionen öppnade sin första butik Maträtt 2020 (se separat artikel) hänvisade kyrkan personerna dit. 
Marie-Louise Marek ser bekymrad ut men säger att det är bättre. Där kan de välja själva vad de ska äta, de blir kunder istället för utsatta som tar emot allmosor.
– Men du måste ha pengar. Du måste kunna ta dig dit, det är inte alla som klarar det, säger hon.

Kyrkan har fortfarande kvar möjligheten att dela ut matkassar men i mycket begränsad omfattning. Dessa går till personer i akut nöd, som inte får annan hjälp. Max fem, eller kanske tio, kassar i veckan.
Marie-Louise Marek sträcker sig efter kaffekoppen och lägger till:
– Ibland tänker jag att djur har det bättre än människor. Djurskyddslagstiftningen reglerar hur många kvadratmeter ett djur har rätt till, hur länge de får lämnas ensamma, att de ska ha mat och vatten och omvårdnad. Några sådana lagar finns inte för människor på samma sätt.

Hon suckar och säger att vårt genomtänka system i Sverige har krackelerat och behöver byggas upp igen.
– Nu dör människor långsamt, av stress och utsatthet. Men det går så långsamt att vi inte ser det, menar hon. 

Samtidigt känner hon hopp. Problemet går att lösa – om vi vill. 
Sverige är ett rikt land. 
– Vi måste bara se att detta är en fråga som rör hela samhället.

Hon, liksom många andra Faktum pratat med, nämner ”mobilisering”. Organisationer, forskare, de som frågan berör och opinionsbildare måste gå samman för att visa att välvilja inte alltid är vägen till social förändring.

Det är fortfarande sommarlovstid, jag väntar på bussen då en nyhetsflash från Ekot plingar i min telefon. ”Nya rekordökningar av matpriserna. Uppgången i juni 2022 var lika stor som hela förra året. Priserna har i genomsnitt ökat med drygt tio procent.”
Jag hör Zeinas röst i huvudet, hon låter stressad och beskriver sin vardag i kris och katastrof.
– Det har blivit dubbelt så dyrt. Jag kan inte vara smart och storhandla för hela månaden längre, sa hon.

För den som inte har en ekonomisk buffert är ett storpack toapapper en för stor utgift att bära. Det är inget man kan äta i slutet av månaden.

Billig mat en god sak?

14  000 personer köper varje år skänkt mat i specialbutiker – bara i   Göteborg och Malmö. Behovet ökar och fler affärer kommer att öppna när kampen mot fattigdom och matsvinn bildar allians.

När Räddningsmissionen i Göteborg startade affären MatRätt i mars 2020 var det ingen som kunde förutspå att så många människor skulle vara beroende av billig mat, bara två år senare.
– Det har skenat fullständigt på grund av prisökningarna, säger Ida-Lina Frisell Aasland, verksamhetschef.
– Tidigare var vi ett komplement. Nu är vi människors förstahandsval.

Ida-Lina Frisell Aasland såg hur medlemsantalet låg på en jämt stigande nivå under det första året men att man under 2021 fick så många som 6 500 nya medlemmar.

Varje dag kommer cirka 700 kunder till deras två butiker, människor som lever under stark press och som är i behov av att handla till ett mycket lågt pris.
Maten som fylls på varje morgon tar snabbt slut. I höst kommer personalstyrkan att utökas för att snabbare kunna fylla på i hyllorna.
– Om det fortsätter så här kommer vi att behöva öppna en till butik. Men vi behöver stöd från Göteborgs stad och våra partners som donerar livsmedel. 

Finns en risk att fattigdomen cementeras genom att civilsamhället löser mat till behövande?
– Det är en fråga som ska diskuteras nationellt. Är det verkligen detta vi ska göra? Vi vill inte tappa vår värdegrund, människor är inte bara kunder och vi vill skapa en opinion för förändring.

Maria Krantz Larsen, butikschef för Matmissionen i Malmö, som drivs av Stadsmissionen i Skåne, är inne på samma linje. Deras butik öppnade i oktober 2021 och nu öppnar man en större matcentral för att anpassa verksamheten till det ökade behovet. Man diskuterar även längre öppettider.
– Det är chockerande hur många som vänder sig hit. Det finns ju mat till alla, vi kan ta emot tio pallar per dag – mat som annars skulle slängas. Matfattigdomen och matsvinnet är ett tydligt tecken på obalansen i samhället, säger hon.

Är detta en långsiktig lösning?
– Nej, det borde det inte vara. Mat är inte lyx. Det är en mänsklig rättighet och att den slängs är inte acceptabelt. Matfattigdomen berör oss varje dag och för att skapa opinion måste vi vara tydliga med hur många som behöver oss. Människor har inte mat för dagen.