Grönland har flest självmord i världen

På Grönland begår folk självmord åtta gånger så ofta som i Norge. Sex gånger så ofta som i Sverige. Vad orsakar de sociala problemen och finns det tecken på förbättring? 

Grönland är inte bara den största ön på jordklotet. Den autonoma ön har också världens högsta självmordsfrekvens, med ett självmord per tusen invånare varje år. De sociala problemen på Grönland har varit mycket omtalade i Danmark, som ön är en del av. En tredjedel av grönländarna har utsatts för sexuella övergrepp som barn och unga, och en femtedel av öns vuxna befolkning har en skadlig alkoholkonsumtion, enligt en undersökning gjord av danska folkhälsomyndigheten. 

Skandinaver i allmänhet är till synes mest intresserade av Grönlands skidåkning och bildsköna landskap, men det finns också de som brinner för människorna här. Arne O. Holm är tidigare grävande journalist på norska Dagbladet och redaktör för NRK:s Brennpunkt-avdelning. Nu är han redaktör för nyhetstidningen High North News, som täcker de nordligaste områdena tvärs över landgränserna. 
– Jag vet inte hur många rapporter vi lyft i tidningen som beskriver situationen på Grönland. Det genomgående budskapet är att det sociala skyddsnätet inte fungerar. Socialtjänsten är överbelastad och arbetslösheten hög. Mitt intryck är att man med tiden har blivit ärligare med hur utmaningarna ser ut. Såväl ursprungsbefolkningen som andra vågar prata högt om problemen. Det är bra, men det går långsamt att lösa dem. 

Holm beskriver sig själv som »polarhippie«, med förmåga att få kontakt med socialt utsatta längs den väg han färdas. De små byarnas sociala problem har länge varit dolda, säger han. Sjukvården är dålig eller obefintlig. Möjligen finns en sjuksköterska från fastlandet men som inte talar grönländska. 
– Därför tvångsförflyttas människor till städerna. Många grönländare i huvudstaden Nuuk är mer eller mindre hittvingade under de senaste 10–20 åren. Det är en strategi med komplex bakgrund. Det handlar om ekonomi och social nöd. Det är en väldig förändring att gå från ett traditionellt grönländskt fiske- och fångstliv till att plötsligt bo i en stad. Många finner sig inte tillrätta och blir beroende av socialt stöd. När pengarna betalas ut förändras stadsbilden. Alkoholismen blir synlig. 

I Nuuk är de sociala skillnaderna stora, och extra synliga på grund av en närmast diskriminerande bebyggelse, menar Holm. 
– Grönlands arkitektur är ursprungligen vacker, med små färgrika hus. Men i centrum har de byggt kvarter som i sig ser ganska stigmatiserande ut. I staden träffar du på olika grupper av människor beroende på vilket kafé du besöker. Det är stor skillnad på fattig och rik, på dem som har arbete eller inte. 

På Grönland råder ingen tvekan om att klimatförändringar har ödelagt många av de tidigare arbetstillfällena inom fisket, säger Arne O. Holm. 
– Dåliga isförhållanden och varma vintrar gör det mycket svårare att bedriva de traditionella näringarna. För alla som gett upp det livet och flyttat in till staden är jobb väldigt viktigt. Här går jobb före klimatfrågor för det finns inget socialt system som fångar upp den som står utanför arbetsmarknaden.

Arne O. Holm kallar Grönland för ett klassdelat samhälle, men inte rasistiskt. Politiskt pågår en diskussion om frigörelse från Danmark. 

– Det finns två falanger. De som vill göra Grönland till ett eget land lutar nog mer åt att hävda att den danska kolonialismen fortfarande blomstrar. En del menar att galenskapen började med kolonialiseringen, medan andra menar att den räddat Grönlands befolkning från evig analfabetism. Det är en lång och komplicerad historia som också inbegriper Norge. Norrmännen, med Hans Egede i spetsen, försökte kristna grönländarna på 1700-talet. Det var inget framgångsrikt tilltag. 

1973 blev Danmark, och därmed Grönland, medlem av EU. Det skapade missnöje på ön, där 70 procent röstade emot medlemskap. Lokala politiska partier började planera för ett självstyre, som infördes 1979. Därefter byttes många danska stadsnamn ut mot inuitiska. Grönland lämnade EU 1985, men har inte frigjort sig helt från Danmark. De har möjlighet att göra det när de själva önskar. Många vägrar dock, eftersom ön tar emot stora ekonomiska bidrag från Danmark. De utgör drygt hälften av intäkterna i den grönländska statsbudgeten. 
Antalet danskar på Grönland har minskat sedan 1990-talet, medan antalet grönländare bosatta i Danmark har stigit. Nästan hälften av öns studerande i Danmark väljer att stanna kvar efter sina studier. Grönlands lägre lönenivåer kan ha betydelse för utflyttningen, men att klimatet skulle ha det tror däremot inte Arne O. Holm. 
– Nuuk ligger inte så förfärligt långt norrut, kom ihåg att Grönland sträcker sig från Ålesund till Nordpolen. Öns sydliga del är inte mörk och svart som Svalbard. Men de nås inte av Golfströmmen, så det är kallare. 

Den lilla byn Tasiilaq, med runt tusen invånare, toppar statistiken över sociala problem på Grönland. Här avlider var femte människa genom självmord. Naasunnguaq Ignatiussen Streymoy ville bryta tystnaden kring övergrepp och startade en namninsamling för att stötta offren. Det ledde till upplopp på tolv platser i landet, där åtgärder krävdes från myndigheterna. 

Dokumentärfilmen Staden där barn försvinner från 2019 följer henne och andra människor i byn. Hennes egen dotter finns bland dem som har upplevt sexuella övergrepp. Efter att ha gått ut i media fick mor och dotter Streymoy hjälp av en terapeut som rest dit. Avsaknaden av psykologer och kvalificerade socialarbetare är ett stort problem på ön. I filmen säger socialchef Martha Lund Olsen att det är svårt att rekrytera kvalificerad personal på grund av Grönlands dåliga rykte. Jobben finns, men det saknas sökande. 

Filmen väckte stor debatt i Danmark, med gott stöd av lärare på Grönland som gick ut i media. Hälften av eleverna på grundskolan i Tasiilaq var i kontakt med socialtjänsten i kommunen på grund av bristande omsorg och självmordstankar. En tillsynsrapport visade att i stort sett inga ärenden behandlades i enlighet med lagen. Byn hade inga psykologer, inga fast anställda terapeuter eller någon annan professionell hjälp till barnen. 

Hösten 2019 skrev danska Weekendavisen på ledarplats att Tasiilaq borde förklaras som katastrofområde. Hade det handlat om en by i Danmark hade politikerna hängts ut för att förbise och dölja århundradets skandal, menade tidningen. Samma höst beviljade Danmark ett krispaket som gav Tasiilaq och Nuuk åtta nya socialarbetare. Den danska regeringen ville också avsätta ytterligare 80 miljoner danska kronor de följande fyra åren, både till ärendehantering och terapeutisk behandling. 

Johanne Sundby är professor i samhällsmedicin och global hälsa vid Universitetet i Oslo. Hon har länge intresserat sig för problemen på Grönland, och har också besökt Tasiilaq, som ligger på östsidan av landet. 
– På östra Grönland bor väldigt få människor, och där finns lite att sysselsätta sig med om du inte arbetar med fiske eller fångst. Här finns inget jordbruk, som i söder, och fiskenäringen är inte stor, som i väster. De pyttesmå samhällena är utarmade och akterseglade. Ju längre ut du kommer desto svårare är det att få tag i sjuksköterska, läkare, socionomer. Det är dessutom jättelånga avstånd på ön. 

Sundby har flera gånger varit på Grönland, bland annat för att prata om kvinnohälsa, våld och missbruk.
– Våldet är förmodligen lite relaterat till gamla könsskillnader, men är också väldigt starkt kopplat till alkohol. På Grönland sitter man inte lugnt ner och dricker vin, man häver i sig stora mängder. Kanske finns också en större tolerans för våld. Du hör talas om mannen som blir full på lördagen och slår sin fru, men som egentligen är en hygglig karl. 

Sundby menar att äktenskap tradiotionellt varit lågt värderat på ön. 
– Lösa relationer har istället gett upphov till våld när svartsjuka kommer in i bilden. Bland ungdomar har jag mött en idealisering kring självmord. 

Det är lite hippt, en slags trend, inte bara till följd av desperation och förtvivlan. Samtidigt är det ett tecken på social oro och dåliga framtidsutsikter. Mycket av detta har grönländare gemensamt med inuiter i norra Kanada och Alaska.

Förra våren skapade Grönland rubriker i Norge, då ön införde totalförbud mot alkoholförsäljning i tre veckor. Motivet var dubbelt: att dämpa spridningen av coronasmittan och skydda barnen som måste vara hemma under nedstängningen av samhället. Efter en vecka uppgav polisen att antalet våldsincidenter i huvudstaden Nuuk halverats jämfört med föregående vecka. Den andra veckan registrerades endast ett ärende om våld i Nuuk, med sina 16 000 invånare. Det familjerelaterade våldet reducerades till en tredjedel under förbudstiden, ner från i genomsnitt tjugo anmälningar en vanlig vecka. När förbudet upphävdes den 15 april återgick antalet våldshändelser på stan till normal nivå, medan antalet fall av våld i hemmet fyrdubblades.  
Fotograf Andrea Gjestvang har tillbringat mycket tid på Grönland då hon arbetade med ett stort fotoprojekt. Hon kom nära flera familjer i små lokalsamhällen, och fick känna av den speciella alkoholkulturen. 
– En lördag var jag ute och gick i Qaanaaq, på norra Grönland, för att ta bilder. Där såg jag massa barn som lekte ute i snön. Jag sa till familjen jag bodde hos att det var fint att se barn leka utomhus. Då fick jag veta att barnens föräldrar nyss hade fått socialbidrag och satt hemma och drack. 

Andrea Gjestvang såg också exempel på försök att bekämpa alkoholmissbruket. 
– På ett ställe jobbade en dansk kvinna med AA-grupper. Jag kände att hon såg ner på deltagarna i gruppen. Hon pratade inte med dem, utan ner till dem. Drog paralleller till en verklighet som inte var deras. Det går inte att slå fast att danskar generellt ser ner på grönländare, men jag upplevde det av och till. Danskarna hade ofta höga positioner och var där på tidsbegränsade kontrakt, som polischef, skolinspektör och så vidare, för att skapa ordning. 

Det är tio år sedan Andrea Gjestvang genomförde sitt fotoprojekt. Sedan dess har bilderna varit utställda i flera europeiska länder, och i Kina. Hon har hållit föredrag om Grönland i Peking och Shanghai, och hennes bilder har publicerats i magasin världen över. Själv ville hon komma bakom klichéerna om Grönland och undersöka hur vanliga familjer påverkas av klimatförändringarna på ön. 
– I byarna lever man tätt inpå naturen och är beroende av den, på gott och ont. De färdas med hundspann över isen när de ska ut på fiske. När isen smälter har de inte råd att ha hundarna kvar längre, då gör dom ingen nytta. Människorna mister sina grundförutsättningar i livet. Vädret blir alltmer instabilt. Isen kommer allt senare på året. 

Den gamla fångstkulturen som gav grönländarna självförtroende och tillhörighet är alltså i upplösning. Man tjänar mindre pengar på att jaga säl och val. Fisket har förvandlats till en kommersiell storindustri. Professor Johanne Sundby är ändå optimistisk och ser en förbättring av de sociala förhållandena på Grönland. 
– Det har gjorts åtgärder som motverkat problemen. Satsningar på utbildning och ökat oberoende hos kvinnor, samt kontroll på alkoholbruk är viktiga förebyggande insatser. Det har blivit något bättre. Många välutbildade grönländare jobbar i dag inom skola och vård. Vildmarksturism har blivit en näringsgren och många har fått jobb inom turismen. 

Ett annat tecken på att Grönland är på rätt väg kan man se på hundarna, säger Sundby. Hon föder själv upp draghundar och förra gången hon var på Grönland var det mest för att undersöka hundarnas välfärd i landet. 
– För 15–20 år sedan var hundhållningen extremt dålig på sina håll. Det har blivit mycket bättre. Färre har hundar och de som behåller dem tar större ansvar. 

Det finns också kriser som drabbar resten av världen, men som Grönland slipper undan. I skrivande stund har ön bara haft totalt 31 fall av coronasmitta, varav alla friskförklarade, och ännu inget dödsfall. Grönland införde tidigt hårda restriktioner, har karantän på 14 dagar för inresande och testar alla inom fem dagar efter ankomst. Här har kontrollen hittills fungerat oklanderligt och folk har uppvisat exemplarisk infektionsdisciplin.  

Grönland

  • Hör till Danmark, men inte EU. Har en hög grad av självstyre. 
  • Styrs av ett parlament, Inatsisartut.
  • Firar nationaldag 21 juni, årets längsta dag. 
  • Har 56 000 invånare varav cirka 18 000 bor i huvudstaden Nuuk.
  • Största inkomstkällorna är säl- och valfångst, fiske och jakt. Därefter turism och gruvindustri. 
  • Yta: 2 166 086 km2 varav inlandsis och glaciärer utgör 1 755 637 km2 .
  • Temperaturen kan vara så låg som –50 och sällan högre än + 15 grader. 
  • Officiellt språk är grönländska, en mindre del av befolkningen talar danska som andraspråk. 

Källa: Nordic Statistics database