De dumpar höga hyror

Hur gör man för att bo billigt i Sverige i dag? Faktums Sandra Pandevski har gått på jakt i Göteborg och Malmö och hittat kryphål, kollektiv och smarta kakeltips. 

Bor du i en billig hyresrätt? Jag ställde frågan i en grupp på Facebook. I kommentarsfältet startade en diskussion om vad som är billigt. För någon är det kvadratmeterpriset som avgör, för en annan hur mycket av hens inkomst som går till hyran. ”Hitta en privat hyresvärd som inte gjort några renoveringar eller stambyten” skriver en person. ”Jag bor hellre billigt än renoverat” skriver en annan som älskar sitt originalkök. Jag åkte hem till en handfull människor i Malmö och Göteborg som anser sig bo ”billigt”.
Jag passerar Liseberg, Gothia Towers, Ica Focus, Scandinavium, Ullevi … Med närhet till några av Göteborgs största attraktioner ligger området Gårda. Där finns sedan länge rivningshotade landshövdingehus. De har bland annat överlevt planer på att bli parkeringshus.

På Fabriksgatan 41, där Karin Nilsson bor är det Familjebostäder Göteborg, det allmännyttiga bostadsbolaget, som förvaltar lägenheterna. Här har hon bott i 15 år, till en början i en trea, men när barnen flyttade ut bytte hon till en mindre. I dag bor Karin i en tvåa på 52 kvadratmeter och betalar 4 800 kronor i månaden. En hyra som årligen höjts cirka en hundralapp, med motiveringen: det centrala läget. Standarden har däremot inte förändrats. Karin har själv piffat upp för att trivas. I sovrummet har hon målat väggarna illgröna och i köket installerat en fläkt i rostfritt stål. Karin älskar att laga mat och har tidigare arbetat som kallskänka. Numera är hon pensionär, och innan dess var hon sjukpensionär i många år. 
Med en inkomst på 11 000 kronor inklusive bostadstillägg skulle Karin Nilsson inte ha råd med en högre hyra. Hon berättar om sin son som nyligen flyttat in till en nybyggd tvåa i Sisjön, utanför staden, som han betalar 10 000 kronor för. ”Han har en partner som tur är, hur skulle han annars ha råd”, frågar sig Karin. Det viktigaste för henne är att ha låga månadskostnader för att kunna spara till sina intressen: resor och Frölunda HC. Hockeylagets hemmaarena ligger ett kvarter bort, vilket gör att hon slipper lägga pengar på spårvagn när hon ska på match. 

I det gröna sovrummet står en extra kyl och frys. Den har inskaffats för att ha utrymme till att frysa in varor hon hittar i kort-datum-lådor på Ica Fokus. Ett sätt att hålla nere kostnaderna för den allt dyrare maten. 
Få lägenheter i området har balkonger, istället huserar grannarna på den stora innergården under soliga dagar. Här finns flera uteplatser med bord och stolar, blommor och odlingslådor. Karin Nilsson har varit med och drivit igenom det senaste projektet: en pergola. 

Gårda beskrivs som ett område där det finns stark gemenskap mellan de boende. På julafton dukas ett julbord i föreningslokalen och på somrarna ordnas grillkvällar. En av Karin Nilssons grannar, Lasse Edfast, berättar att det ofta är festivalkänsla i gräset under somriga eftermiddagar. Själv fick han erbjudandet att komma och titta på sin nuvarande lägenhet under festivalen Way Out West år 2014, vilket han tror bidrog till de få intressenterna. Men främst kanske det berodde på att den rätt så nedgångna ettan på 30 kvadratmeter inte var inredd på ett inbjudande sätt. Soffan var inplastad och stora tunga gardiner mörklade rummet. Trots att Lasse Edfast inte hade stått i bostadskö särskilt länge fick han lägenheten. De som hade företräde tackade nej. Och Lasse fick ett förstahandskontrakt. Mitt i stan. 

Han har själv renoverat köket, bland annat med virke han hittade efter en fasadrenovering. Plastmattan tog han bort och fram kom ett ljust trägolv och han målade väggen gul, vilket gav söderläget än mer ljus. 
När han flyttade in låg hyran på ungefär 2 400 kronor, i dag betalar han 3 000 kronor. Den låga kostnaden gör att han inte behöver lägga en alldeles för stor del av sin inkomst som frilansande journalist på att bo. Lasse berättar om grannar som har lämnat diverse välbetalda jobb och flyttat hit för att ha lägre hyra och kunna jobba med sina passioner. En kille var tidigare ingenjör på Telia, men producerar numera musik. En annan lämnade Volvo för att skapa pop-art och sälja på nätet. Men man kan aldrig vara säker på att de låga hyrorna förblir låga. Lasse berättar om en oro på gården: att badrummen ska helkaklas. Några har förekommit och kaklat själva, för man kan ju inte dubbelkakla. Bra tips!

Standardhöjningar av badrum kan lätt innebära hyreshöjning. Utöver kakel är handdukstorkar ett omdebatterat inslag. Nu finns de i var och vartannat badrum. Förra året gick hyresvärden Poseidon ut med information till boende i några av deras fastigheter i Göteborg. De föreslog förbättringsåtgärder utifrån tre alternativ: mikro, mini och maxi. Men det var bara det att mikro skulle genomföras i max 20 procent av lägenheterna. Därmed fick inte alla chans att välja det billigaste alternativet, vilket var det enda där man kom undan handdukstorkarna. Hyresgästerna gick emot Poseidon som vände sig till hyresnämnden – och förlorade. I ärendet uppger en av de boende att Göteborgs stad har en plan för att minska energianvändningen. Att installera handdukstorkar går emot den planen. 

Jag tar tåget till Malmö på jakt efter deras ”Gårda”. På vägen ned tänker jag på tiden då jag bodde i Barcelona. Det var för tio år sedan och där såg jag aldrig de där handdukstorkarna. Där spelar balkonger och sol en större roll. Lägenheterna jag bodde i hade en märkbart sämre standard än i Sverige. Köken var inte mer än funktionella och trappuppgångarna svåra att ta sig upp i, men jag saknade aldrig något. Varken en kran med extra bra tryck eller en toalettstol i plast. Jag var tacksam över att ha ett boende med en låg hyra för jag ville jobba färre timmar och leva livet i en av Europas vackraste städer, där utomhushänget är mötesplatsen och hemmet mer av en mellanlandning. Och där middagar oftare äts ute än hemma. I Sverige har vi en annan relation till våra hem. Det är en plats att bjuda in till, och visa upp. För många är det viktigt att ha ”rätt” vinglas och köksstolar. I Barcelona köpte jag inte många möbler, de flesta hittade jag på gatorna. Människor ställde ut saker de tröttnat på. Jag minns särskilt ett slitet vitt skåp som efter en remake blev min garderob. 

När jag flyttade hem till Sverige och mötte andrahandsmarknaden i Stockholm var det annorlunda. Topprenoverade bostadsrätter som hyrdes ut i andrahand för över tiotusen kronor. Ettor. Det var innan man med hjälp av hyreslagen kunde få kompensation för oskälig hyra. 
Hyresrätter kom jag aldrig över, varken i första- eller andrahand. Kötiden för ett förstahandskontrakt låg på över tio år och så är det än i dag. I Göteborg är den genomsnittliga kön 6,4 år, enligt Boplats (våren 2022). Men i vissa stadsdelar, som Majorna, är den betydligt längre. Närmare tio år. I Malmö är den kortare, ”bara” några år beroende på område. 
Mitt kontaktnät i Malmö vittnar om att det inte finns något område som Gårda. Till slut får jag tips om ett nedgånget, men vackert hus, där flera kulturarbetare bor. När jag får kontakt med de boende får jag en annan uppfattning. Det må vara ett hus med lägre standard, men några låga hyror känner de inte till. 

Jag letar vidare och hittar en hyresgäst som heter Oscar, 27 år. Sedan 1,5 år bor han i en stor tvåa i Norra Sofielund. Den är på 70 kvadratmeter och kostar 5 900 kronor i månaden. När jag berättar om svårigheterna att hitta billiga hyresrätter i Malmö reagerar Oscar. Enligt honom är hyrorna låga i jämförelse med i grannstaden Köpenhamn. Ingen av hans vänner där har råd att ha en egen lägenhet för att det är för dyrt. Han tar även upp London som ett exempel där många behöver lägga mer än hälften av sin inkomst på att bo. Själv lägger han inte mer än en fjärdedel. Här hålls hyran nere med hjälp av bland annat originalkök och innergård utan grönska. 
Oscar månadskostnad höjdes nyligen med 80 kronor efter att han fick hjälp med att ta fram och slipa trägolvet i köket. Han var med och hjälpte till att ta bort lagren av plastmattor. ”Det var som att bläddra genom historien”, berättar han. När trägolvet till slut syntes var köksgolvet sänkt med cirka 25 millimeter.  

Tidigare bodde Oscar i en etta på 39 kvadrat, som kostade lika mycket som lägenheten han bor i nu. Där hade han egen tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. Vitvaror han inte ville ha, utan använde hellre tvättstugan. För honom är det en fördelaktig situation att den nya hyresvärden inte är på tårna. Han har hellre fönster som drar lite än betalar tusenlappar mer i månaden för ”fulare” fönster. Den rymliga hörnlägenheten med balkong och badkar är en drömlya för Oscar. Mycket på grund av grannarna. Han beskriver det som ett slags Seinfeldhus. En vän till honom har bott här i elva år och blivit den privata hyresvärdens mellanhand när det kommer till att föreslå nya hyresgäster. Det har lett till att Oscar har sina vänner på andra sidan väggarna. 
Själv fick även jag mitt förstahandskontrakt via en privat hyresvärd. Jag hade hyrt tvåan i Majorna i andra hand i ett år när förstahandshyresgästen hörde av sig till mig. Hon hade köpt ett hus med sin pojkvän och ville säga upp lägenheten, men skulle rekommendera mig till hyresvärden. Och jag mejlade honom ett personligt brev. Några veckor senare var kontraktet mitt. Ett papper jag trodde var omöjligt att få utan tio år i bostadskö. Känslan var obeskrivlig. Efter år av otaliga tillfälliga hem hade jag plötsligt fått en plats att kalla ”mitt hem”. 

Intill gågatan i Malmö ligger Davidshallsgatan. Där välkomnar Fanny Rosberg, 28 och Axel Friberg, 30 till sina hundra kvadrat. Ett sovrum, en matsal med intilliggande vardagsrum, badrum med badkar, kök med fönster mot en lummig innegård och efter köket ligger två mindre rum två rum i fil. Här har Fanny och Axel varsitt arbetsrum, eftersom båda jobbar mer hemifrån sedan pandemin. Hon är språkvetare och han programmerare. De bodde i Östra Sorgenfri tidigare. Där skulle det göras stambyte, och bland annat sättas in handdukstorkar … så de valde att leta efter en ny lägenhet. Axel Friberg hade stått i bostadskö i nio år och erbjöds att komma och titta på lägenheten här på Davidshall, vilken hör till allmännyttans bestånd i Malmö och förvaltas av MKB. 
Andra hade stått före i kön, men tackat nej eller inte klarat kreditkontrollerna. Så Axel och Fanny fick den gamla ”våningen” med stuckaturer och högt i tak. Och som nyligen renoverats varsamt. 

Fanny Rosberg berättar att hon tycker att det känns ”sinnessjukt” att bo så stort när de bara är två. Men Axel Friberg håller inte riktigt med. För det är tyvärr så hyresmarknaden ser ut i dag. De nyrenoverade treor de hade tittat på i samband med sökandet kostade över 10 000 kronor, och hade sämre lägen. De hade troligtvis aldrig kunnat bo så här centralt om det inte vore för denna möjlighet. Likvärdiga bostadsrätter ligger på mellan sex och sju miljoner kronor. Men de ville inte köpa en lägenhet. För det är alldeles för dyrt, och om de hade köpt hade de bara haft råd med något mindre och samtidigt belånat sig ”upp över öronen”. Genom att hyra kan de bo i en femma samt att de även slipper oväntade utgifter, som nyligen när diskmaskinen gick sönder. Det står hyresvärden för. 
Fanny och Axel betalar 11 400 kronor i månaden. Jämfört med de 5 000 de tidigare betalat för studentlägenheter på runt 20 kvadratmeter är det billigt. 
Deras grannar har bott här i massor av år och kanske blir det så även för Axel och Fanny. Innan jag lämnade deras hem sa Fanny Rosberg ”Vi är helt vanliga människor som nu bor mitt på gågatan i Malmö. Det är jättelyxigt”. Det ligger något i det. När stadskärnorna blir allt dyrare finns de bara till för en typ av människor: de rika. 

Under ett år bodde jag i ett kollektiv i Malmö. Lägenheten låg på markplan på Helsingborgsgatan, precis vid nattklubben Babel. Det var en ljudlig tid. Vi var tre personer som delade på en trea och vardagsrummet användes som sovrum för att vi alla skulle ha varsitt. Kök och badrum var gemensamma ytor. Vi betalade knappt tre tusen var, en tredjedel av vår inkomst som studerande. Det var en bra tid. För första gången slapp jag jobba extra på kvällar och på helger för att få ihop tillräckligt för att betala hyra, och leva. 
På samma gata, mittemot mitt gamla rum, hälsar Cecilia Paulsson välkommen. Hon har bott här till och från sedan 2009, också i ett kollektiv. På dörren hänger en färgglad lapp där det står ”Kvarken”. Den sattes upp efter en fest på temat Noas ark, men kollektivets namn kommer ursprungligen från att kvarteret heter Kv. Arken.

Här delar tre personer på en fyra på 88 kvadratmeter och hyran är 9 130 kronor. Beroende på rumsstorleken betalar de mer eller mindre. Cecilias rum är störst och kostar henne 3 400 kronor i månaden. Mer än så vill hon inte betala. Låga kostnader har alltid varit viktigt för Cecilia Paulsson, framför allt eftersom hon nu har en tjänst på bara 40 procent. Hon har dock funderat på om hon kanske ska försöka hitta en egen lägenhet, för det är svårt med rumskamrater när det inte klaffar 100 procent. Nuvarande flyttar ut i sommar och till hösten kommer det nya. Det blir ett sista försök. Samtidigt vet Cecilia inte om hon faktiskt vill bo själv. För det vackra med ett kollektiv är att kunna välja när man vill vara ensam. Stänga dörren om sig, och bara öppna när man vill ha prata med någon. Gemenskapen är inte lika lättillgänglig i ett ensamhushåll.  

I höst ska jag lämna Göteborg för södra Europa under några månader och letar nu boende i Lissabon och Barcelona. Det är inte lätt. Till Portugal vallfärdar tydligen ”techfolk” som inte längre har fasta arbetsplatser. De jobbar hellre i städer där det är varmt, inte regnigt, där maten är billig, inte svindyr. Det har trissat upp priserna i Lissabon, berättar en bekant som försöker hjälpa mig. I Barcelona där jag tidigare bodde ser det också annorlunda ut nu. Många lägenheter i centrala staden har köpts upp av investerare som har hyrt ut dyrt via Airbnb. 2021 beslutade sig staden att förbjuda korttidsuthyrning via tjänsten. Förhoppningsvis leder det till att ”Barca” kan återfå sin karaktär och människor som långsiktigt vill leva i staden. Själv hittade jag till slut en lägenhet att hyra. Den ligger i ett av mina favoritkvarter precis vid havet, men långt borta från andra turister. Den kostar ”bara” 15 000 kronor i månaden … 

I Stockholm konstaterar Länsstyrelsen i den årliga rapporten “Läget i länet” att det behövs fler lägenheter för låginkomsttagare. Enligt en studie från Region Stockholm (2020) saknar
70 procent av hushållen i regionen möjlighet att köpa en nybyggd bostadsrätt,
60 procent har inte råd med en ny hyresrätt och
90 procent har inte råd med ett nytt småhus.

Sydsvenskan gjorde i maj en opinionsundersökning med frågan hur Malmö ska växa. Stadens invånare svarade att de vill att det byggs fler billiga hyresrätter.

Åtta frågor till …  

David Björnberg, omvärldsanalytiker på Fastighetsägarna,
en branschorganisation som arbetar för en hållbar fastighetsmarknad. 

Vad är en ”billig” hyresrätt?

– Det är i grund och botten en subjektiv upplevelse. Vad som är billigt för en höginkomsttagare kan vara dyrt för någon annan. Men under 1 000 kronor per kvadratmeter i årshyra anses billigt i dagens läge. Det kan nog de flesta hålla med om. 

Hur ser det ut med den typen av lägenheter i Göteborg? 
– Det finns hundratals. Sen finns de framför allt i ytterområden, men även i äldre områden. Treor för 7 000  kronor och tvåor för 5 000 kronor. Problemet för den som behöver en billig hyresrätt är att det redan bor någon i den. Rörligheten i billiga lägenheter är väldigt låg. Så här ser det ut över hela landet, framför allt i storstäderna. 

Vad kan man göra för att ha kvar de låga hyrorna? 
– Man gör det så svårt som möjligt för hyresvärden att standardhöja. Då kommer de fortsatt vara billiga, framför allt mot övriga beståndet. Benägenheten att flytta blir då ännu mindre. Så det är ingen bra lösning på lång sikt. Vi hade en hård hyresreglering på 1970-talet. I fina områden som Annedal och Linnéstaden kunde man hitta enormt billiga lägenheter. Men de förföll för det fanns inte kapital att renovera. 

Hur ser ni på problematiken kring de dyra nybyggnationerna? 
– Det är dyrt att bygga, även med statligt stöd. Priset på arbetskraft, markpris, materialkostnader och miljö-krav gör att det kostar mycket. För de mest resurssvaga är nyproduktion sällan lösningen. Vi har många som inte kommer in på bostadsmarknaden. Det bästa är att hitta träffsäkra lösningar och stöd för den gruppen. Det kan vara alltifrån nyanlända till ensamstående mödrar och människor med psykosociala problem. 

Vilken typ av stöd? 
– Höjda bostadsbidrag, fler sociala kontrakt som kommunen står för eller underlättar privatuthyrning exempelvis. Det finns många olika typer av stöd man kan tänka sig. Det blir ett blindspår att bara fokusera på att hålla nere hyrorna. 

Vad innebär rättvis hyressättning? 
– Enligt bruksvärdesystemet i Sverige så ska hyran spegla den allmänna betalningsviljan för lägenheten. Enligt lagen är det en rättvis hyressättning. Det är en förhandlingsfråga mellan fastighetsägarna och hyresgästföreningen. 

Hur kan den svenska hyressättningsmodellen utvecklas?
– Vi tycker att dagens system i grunden är bra. Sen fungerar det inte jättebra av olika skäl. Bland annat för att hyresgästföreningen försöker hålla nere hyrorna så mycket som möjligt i stället för att titta på den allmänna betalningsviljan. Det gör att rörligheten blir låg. Det kan dröja årtionden innan människor kan få ett förstahandskontrakt. Nu är det förändringar på väg som jag hoppas kan göra förhandlingarna smidigare framöver. Bland annat en oberoende tvistelösning som kan medla när parterna inte kommer överens. Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sveriges allmännytta har också kommit överens om vilka faktorer som ska styra årliga hyreshöjningar. 

Vilka faktorer kan det vara?
– Exempelvis räntenivåer, inflation och hur avgifter för el, värme och vatten utvecklar sig. 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram