De oönskades karusell

Mannen är 75 år. Inför vårt möte messar han en beskrivning av sig själv:
”Jag är skäggig, tandlös och släpar på en blå väska. Ses vid Drottningtorget kl 14.00.” 
Väl där inser jag att jag sett honom tidigare. Dagen innan, då sovande med sitt huvud vilande på väskan, på en bänk vid Stenpiren i Göteborg. 
Jag la märke till att han inte hade några strumpor i sina slitna skor.
Det är en schablonbild. Den hemlöse mannen på parkbänken. 

Somliga som går i trasiga skor och inte sällan bär de sitt skadliga bruk av alkohol under västen. En schablonbild som också kan vara sann.
Mannen berättar hur han, mot sin vilja, skrevs ut från akutboendet Nya Tillfället i Göteborg. Hans socialsekreterare erbjöd istället ett nyktert boende med motiveringen: ”Behovet kan tillgodoses på annat sätt. Erbjudandet har avböjts.” Han skulle inte vara kvar på Nya Tillfället, och eftersom han tackade nej till det nyktra boendet tog deras ansvar slut.
– Men jag dricker ju på grund av smärtan i kroppen, säger 75-åringen som vet att han kommer att bryta mot det nya boendets regler, och åka ut därifrån så fort personal upptäcker det. 

Hans öde är inte ovanligt. Många med honom skrivs ut från tillfälliga boenden för att de inte klarar av nästa placering visar Faktums granskning. 
Mannen berättar också om de pengar han fått utbetalt av staten, ersättningen för den vanvård han utsatts för som barn, en våldtäkt av sin fosterfar. Pengarna finns på ett konto han inte kommer åt. Pinkoden till kortet fungerar inte. Inte heller de nya pinkoder han fått. Kanske måste han låsa upp kortet via mobilt BankID, funderar jag? 
Men han äger ingen smartphone, har inget BankID. Och vart ska banken skicka hans post? Han har ju inget hem. 
Han visar mig fakturorna från Göteborgs stad, obetalade egenavgifter. Påminnelser och kravbrev på drygt 7 000 kronor vardera, för boende och mat på Frälsningsarméns härbärge Lilla Bommen.
Dessa personer lever i, som de själva kallar det: Karusellen, en omloppsbana mellan uteliv på gatorna, tillfälliga boenden som bestäms från vecka till vecka, dag till dag, hos någon bekant, ibland en referenslägenhet där ett återfall kan göra att de skickas tillbaka till ruta ett. 

Nu granskar Faktum karusellen med de oönskade. Ett system som sväljer men aldrig spottar ut, som en av de intervjuade beskriver det.
Jag tror inte att socialtjänstens personal är ond. Däremot ser vi ett gravt systemfel som gör de mest utsatta illa. 
Ett system som motverkar sitt syfte: Att hjälpa utsatta människor.
För de flesta är ett hem en självklarhet. För andra är den tryggheten väldigt långt borta.
Som en annan man sa: ”Det är väl alla människors högsta önskan att ha ett eget litet bo.”
Här kan du läsa granskningen ”De oönskade” del 1, och del 2 finns i senaste numret – på gatan.