Att tigga är konstgjord ­andning

Knappt var rösterna i valet räknade innan kravet på ett nationellt tiggeriförbud restes. Retoriken känns igen. ”Tiggeri är lika med människohandel och kriminella ligor”. Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding lade även till att tiggeri är kopplat till gängkriminalitet. Därtill tyckte hon att Sverige borde återinföra förbud mot lösdriveri.
Faktum har i flera grävande reportage granskat vad som kan ske när människor, vuxna och barn, exploateras, tvingas att tigga och blir utsatta för våld och människohandel. Det är brott där förövare ska lagföras. Men att tigga kan däremot inte vara ett brott.
Den grundläggande orsaken till tiggeri är fattigdom och desperation. Människor måste få be om hjälp, och dessutom kunna få hjälp.

Det komplicerade är att tiggeri inte är en långsiktig lösning. Det gäller att se det som konstgjord andning och bryta mönstret.
Först 1945 fick de som hörde till fattigvården i Sverige rösträtt. Fattiga har alltid klassats som personer som inte kan sköta sig själva.
I dag möter vi en globalt växande fattigdom, men även hemma på vår egen gata. Komplexa problem löses bäst med komplexa lösningar.Grundläggande måste vara att mötas i ögonhöjd, inte att se ned på någon.

På Faktum finns många försäljare som rest sig från marken, ställt undan koppen för att aktivt börja sälja tidningen. Till exempel Silvya Torodova som berättade i Faktum: ”Jag är väldigt tacksam, jag tjänar bättre och får kontakt med människor på ett annat sätt än tidigare”.
Samma sak händer i andra länder. Människor från Europas fattigare delar letar sig vidare i hopp om ett bättre liv. Att sälja gatutidningar som Big Issue i Manchester, Iso Numero i Helsingfors eller Bodo i Dortmund är bättre än att tigga. Men fler lösningar behövs.
Inom EU ställs nu krav på bland andra Slovenien att de måste förbättra villkoren för sin romska befolkning som utsätts för diskriminering, bristande skolgång och dåliga bostäder utan vatten.

Fattiga utnyttjas. Det tidigare kommunalrådet i Kungsbacka, Hans Forsberg (M), uttalade sig i SVT när tiggeriförbudet i kommunen skulle införas: ”Vi ser det inte som ett bra sätt att försörja sig, det finns risk för att man blir utnyttjad”. Den 23 maj 2020 erkände han sexköp av en rumänsk kvinna på en tillfällig bordell i Örgryte, Göteborg. Han lämnade sina politiska uppdrag omedelbart och kommunen såg sig tvingad att utlösa (sic!) hans fallskärm.
Vi behöver inte fler av hans typ.

Vi behöver lyssna på dem som är experter på sina egna liv – alltså på de människor som tigger. De kommer att berätta om hur de krigar för att överleva, om drömmen om ett riktigt jobb, ett hem med rinnande vatten och deras stora önskan om att barnen får ett bättre liv.

Det är en bra början för att bryta cirkeln.