Krister Lönnqvist

Krister Lönnqvist 51 år, Faktumförsäljare #2589. Säljer utanför Systembolaget i Nordstan, Göteborg. Har en MS-diagnos, är nykter alkoholist och har fått kämpa för att nå dit där han är i dag.

»Jag fick min diagnos i november 1993. Mitt liv var bra innan det, med jobb på Volvo Lastvagnar i Tuve och bostad ihop med flickvän i Johanneberg. Men en dag började mina ben spöka. Jag blev halt, hade svårt att gå och ingen aning om vad det var för fel på mig. Kollade upp det på en vårdcentral, de hade inte heller någon aning. Jag skickades vidare och på Sahlgrenska konstaterade de att jag hade en inflammation i nervryggen. Visst, det löser väl sig, tänkte jag. Några månader senare började ena ögat krångla och tillslut fick jag träffa en neurolog som gav mig diagnosen MS.

Jag var så ledsen. Söp till riktigt ordentligt och gick upp i vikt. Det gick inte heller att jobba kvar på Volvo, jag kunde inte använda mina ben. Det ledde till sjukpension, jag mådde sämre och drack ännu mer. Jag hade inte ordning på någonting och blev isolerad i min lägenhet under många år. Jag kom ju ingenstans, även om jag hade försökt. När benen är lama så går det inte. 

Det såg mörkt ut, men 2008 bestämde jag mig för att sluta dricka och börja träna. Jag försökte tänka positivt och kämpade på. Gick ned 30 kilo, slutade med cigaretterna och höll hårt i nykterheten. I dag lever jag ett helt annat liv. 

För några år sedan hörde jag rykten om att det bara var hemlösa som sålde Faktum. Men jag kände ju en Faktumförsäljare och han var inte hemlös. Han både sålde och bodde nära mig. Jag tänkte då att det var något som inte stämde. I dag vet jag ju att försäljningen också är för dem som inte kommer ut på arbetsmarknaden. För sådana som mig. Har ju själv ingen chans på den vanliga arbetsmarknaden. 

Så sedan i augusti 2020 säljer jag Faktum. Jag mådde bra även innan dess, men försäljningen har lyft min vardag och ekonomi. Det tackar jag och tar emot för. Jag kommer ut på stan, kan ställa mig här några timmar, förhoppningsvis sälja några nummer och snacka med bekanta som kommer förbi. Det hade varit bra med en stol, för att avlasta benen, men det ser bättre ut såhär.«