Cristian Strangef

64 år // Försäljarnummer #2456, säljer utanför Hansa i Malmö. Har nyligen överlevt ett brutalt överfall och efter det slutat sova i bilen.

Plötsligt vaknade jag av att rutorna krossades på båda sidor om bilen, och innan jag hann sätta mig upp hade två maskerade män överfallit mig. De tryckte varsin kniv mot min strupe. Nu dör jag, tänkte jag, och det jag hade gjort, om jag inte hade lämnat ifrån mig allt jag ägde: pengar, mobil, pass, allt utom kläderna på kroppen. Det var den 6 oktober och det var andra gången jag blev rånad här i Sverige. Jag var hos polisen, men för att ordna nytt pass och handlingar fick jag resa hem till Rumänien. Där fick jag också vila upp mig hos min mor, efter chocken. Nu är jag tillbaka! Men jag har insett att jag inte längre kan sova i bil. Jag måste prioritera min trygghet, trots att det kostar mig 5 400 kronor i månaden att bo på vandrarhem, annars kan jag inte arbeta och tjäna några pengar alls.

I Rumänien är det väldigt svårt numera. Nästan en fjärdedel av befolkningen reser till andra länder för att söka jobb. Själv är jag snart 64, och det är ingen som anställer mig. I vilket fall skulle jag då få en så låg lön att jag inte kan leva på den, än mindre hjälpa min mor och mina döttrar. Därför är jag i Sverige och säljer Faktum på dagarna och putsar skor på nätterna. Det är inte ett bättre liv, att bo ensam i ett främmande land. Men vad ska jag göra? Min mamma är 84 och bor i Alexandria, söder om Bukarest. Mina döttrar, 24 och 22, studerar på universitet i Bukarest. Deras mamma försvann ur våra liv för 20 år sedan och de har bara mig. 

Det var på Cross Roads socialcenter som jag fick höra talas om Faktum när jag kom till Sverige första gången. Sedan dess säljer jag tidningen varje dag. En bra dag säljer jag 10–15 tidningar. Varje månad skickar jag hem pengar för att hjälpa min mamma och betala mina döttrars rumshyra, böcker och mat. För mig kommer livet aldrig att bli annorlunda, men för dem kan det bli det. Jag har kontakt med dem varje dag, ibland två gånger om dagen. Nästa gång vi ses blir nog till påsk. 

Jobbet som Faktumförsäljare är bra, folk känner mig nu och jag har knutit lite vänskapsband. Jag mår bättre i dag än på länge eftersom jag sover gott nu också. Direkt efter rånet kände jag mig deprimerad och uppgiven. Det var fruktansvärt, ett trauma, men jag hämtade mig förvånansvärt snabbt. Min mamma säger: Cristian – du är ett fenomen!« 

Cristian säljer utanför Hansa i Malmö