Maria Enghamre

39 år, Faktumförsäljare vid Coop Norstrand, Karlstad

Jag hamnade i en svår ekonomisk sits under pandemin. Min pension räckte inte till och då hörde jag talas om Faktum genom en rumänsk killkompis. Där kan du tjäna lite extra, sa han. Fint tänkte jag, då får jag det lite bättre och samtidigt en möjlighet att hjälpa de hemlösa. Jag började sälja i juni–juli 2021 och det har gått upp och ned. Vissa gånger jättedåligt, vissa månader väldigt bra. Man möter många trevliga människor, men också mycket fördomar. Men jag tänker på de hemlösa och kämpar för att få ha kvar min lägenhet, så jag fortsätter. Det finns mycket utanförskap som folk inte förstår, det är många i dag som blir fattigare och fattigare.

När jag inte säljer Faktum jobbar jag volontärt för Röda Korset, i en secondhandbutik på Drottninggatan. Det är kul, man får träffa människor från olika länder och kulturer. Jag har en tysk kollega, flera från Afghanistan, en finsk, en ungersk och nyligen kom en från Ukraina. Det är mycket som blir dyrare nu i och med kriget också. Matpriser och bensin. Jag har ingen bil själv, men min mamma har och hon säger att hon snart inte har råd att köra den. 

Jag är född i Västerås, men min farmor kom från Finland som krigsbarn och på farfars sida är släkten valonsk, tysk och belgisk. Och på morfars sida har jag franskt blod. Jag växte delvis upp i Södermanland, Malmköping, men har också bott i Trelleborg och i Dalarna hos min mormor en period. Jag hade ingen förankring i Värmland innan jag kom till Kil. Jag bodde där i fem, sex år innan jag hamnade i Karlstad. Här trivs jag bra.

I Kil finns ingen Stadsmission och ingen Ria-verksamhet, alla vänner och all hjälp jag behöver finns här. Jag bor i Våxnäs, det är ett fint område, och jag tycker också om Mariebergsskogen. Där är jag när jag har umgänge med min son. Han är tre år, Tristan. Han bor i ett familjehem och jag träffar honom en gång i månaden. Jag ville gärna bli mamma, men när vår son kom 2019 blev mitt ex en annan person. Inte så trevlig längre. Ibland måste man göra sina egna misstag, och lära av dem. Tyvärr. Men jag hoppas att vi ska bo ihop en dag, jag och Tristan. Han gillar traktorer och badhuset. Och så vill han ha de läskigaste gosedjuren. Hajar och dinosaurier. 

Om jag fick drömma skulle jag bo i Stockholm och ha ett sommarställe i Värmland och jobba som politiker. Jag är med i Ung vänster och är väldigt engagerad i samhällsfrågor av olika slag. I framtiden hoppas jag att det ska bli jämställt på riktigt mellan kvinnor och män. Sen önskar jag att bostadstilläggen ska höjas så att man kan hyra en lägenhet där man vill bo.” 

Senaste numret

Läs tidningen digitalt

läs tidningen digitalt

instagramInstagram