Polisen som tvingades gå under jorden

Med några knapptryckningar på mobilen kan poliser nå ett stort antal känsliga register. En app har blivit ett potent verktyg i kampen mot tung organiserad brottslighet. Men används verktyget ”fel” kan enskilda poliser ställas inför rätta. Det har Helena fått erfara.

 

En tisdag i början av april 2020 befinner sig Helena i sin lägenhet. Hon är polis och ingår i en arbetsgrupp med särskilt ansvar för att bekämpa gängen som huserar i de nordöstra delarna av Göteborg. Dagens arbetspass är avslutat men det finns arbetsuppgifter som hon inte har hunnit med. Gängen bryr sig sällan om stadsgränser och under dagen har polisen fått ett tips om att ett gäng i Tynnered har en så kallad grön lägenhet i nordost. En grön lägenhet är en adress som polisen ännu inte har kopplat till något kriminellt nätverk och som kan användas för att gömma vapen eller personer. Helena tar upp sin mobil och öppnar appen som ger henne tillgång till flera databaser. Hon söker på en person som vi kan kalla T, och hans familj. Syftet är att få fram en adress eller en person som gänget i Tynnered är kopplat till, för att under nästa arbetspass kunna gå vidare i sökandet efter den gröna lägenheten. 

Det Helena inte vet är att de här knapptryckningarna på mobiltelefonen, som inte varar mer än någon minut, ska komma att förändra hennes liv.

Poliser som ville söka på en person eller ett registreringsnummer var tidigare tvungna att ringa ledningscentralen, något som var omständligt och tog tid. Men hösten 2015 fick utvalda poliser tillgång till en app (mpmf) framtagen av polisens it-avdelning och som gav direkt tillgång till flera databaser. Att appen var användbar blev snart tydligt. Under ett derby mellan Djurgården och AIK kunde polisen snabbt identifiera och kontrollera ett stort antal huliganer som fick svårt att ljuga om sin identitet när polisen kunde klicka fram deras passbilder i mobilen. Poliser kunde också söka på bilar de passerade, direkt få veta om de var stulna och kontrollera de som satt i bilen.

Under våren 2016 rullas det nya verktyget ut i organisationen med målet att ge samtliga poliser i yttre tjänst, 10 000 personer, tillgång till den. I media beskrivs appen som en stor framgång och i prestigefyllda tävlingen Inuse Awards får den ett hedersomnämnande.

Men först ett år efter att appen kommit ut i organisationen tar polisen fram riktlinjer för hur den ska användas. I ett PM förklarar myndigheten att it-systemet bara får användas när det är nödvändigt för att genomföra en viss arbetsuppgift. Det ska också anses sannolikt att användandet är till nytta för arbetet. Att söka på anhöriga eller andra poliser är inte tillåtet. 
Poliser som gör slagningar som inte anses vara nödvändiga kan anmälas för dataintrång. 

Men trots riktlinjerna var det redan från början oklart när en polis får använda appen på fritiden. I ett PM från Polisregion Syd 2017 beskrivs verktyget som en framgångsfaktor i brottsbekämpningen. Att begränsa användningen till schemalagd arbetstid beskrivs som förödande.

”Trots riktlinjerna var det redan från början oklart när en polis får använda appen på fritiden.”

Några månader efter att Helena gjorde sina sökningar arbetar två andra poliser med en förundersökning. Den så kallade M-falangen, ett gäng i Tynnered, misstänks ha förberett mord på fyra personer i ett rivaliserande gäng. I chattar i Enchrochat, den krypterade tjänst som fransk polis knäckte 2020, kan poliserna läsa om hur gänget planerade morden. I några av meddelandena funderar gänget på om de ska ”campa” utanför ett av offrens hus och skjuta honom när han kommer ut. En av de misstänkta vill köpa en flaska champagne och lägga på kylning. ”Om jobbet blir gjort i dagarna bra om den är kall”.

Gänget har tillgång till ett mordvapen och en stulen flyktbil, men allt faller på att de den aktuella natten mellan den 7 och 8 april inte har masker och handskar tillgängliga. Mordplanerna fortsätter nästa dag, men gruppen är inte överens om hur de ska gå tillväga. En av gängmedlemmarna vill att alla ska vara skyttar och klagar på bristen på glöd och hunger på att döda. Han tycker att det är viktigt att de själva utför dåden, så de inte tappar respekt bland folk. En annan medlem svarar att han inte tycker de har något att bevisa och föreslår att de betalar någon ”unge” att göra det. 

Poliserna går även igenom de så kallade säkerhetsloggarna för att ta reda på om någon av de misstänkta har stoppats eller hanterats av polis. Bland alla slagningar som har gjorts är det några som väcker deras misstankar. Helena, som de vet är kusin med en av de misstänkta, har på sin fritid gjort flera slagningar på en av kusinens gängkompisar, T. De  hittar inget tydligt arbetsrelaterat syfte till slagningarna. Inget fordonsstopp eller någon utredning rörande T som Helena ska ha varit inblandad i. 

”Det kan naturligtvis vara så att det finns en naturlig förklaring till dessa slagningar. Eller så finns det inte det”, skriver de båda poliserna i den anmälan som de lämnar in. En förundersökning inleds och polisen hämtar in den så kallade CSL-loggen som visar vilka personer och fordon som Helena har sökt på, vilken tid hon har sökt och var hon har befunnit sig. Inte bara den 7 april, utan alla sökningar hon gjort under 2020.   
Fyra månader senare hålls ett första förhör med Helena där hon delges misstanke om dataintrång vid 101 tillfällen mellan 8 januari och 29 november 2020. Sökningarna har skett både under arbetstid och under fritid. Förhörsledaren går igenom sökningarna en efter en, frågar om Helena minns och får oftast ett nekande svar. Via sin försvarare lämnar hon senare in en skrivelse där många av sökningarna förklaras.

Men utredningen handlar inte bara om misstänkt dataintrång, utan också om något mycket allvarligare. Hon misstänks för att ha läckt information. Misstanken grundar sig i sökningen på kusinens gäng. I en av sökningarna dyker dessutom kusinens namn upp och Helena säger till förhörsledaren att hon backade ur sökningen så fort hon såg namnet, vilket också syns i systemet. Hon ringde genast sin närmaste chef och berättade om misstaget. Att Helena har en kusin som ingår i ett av gängen är något som hon har varit öppen med inför såväl chefer som medarbetare, och det sågs inte som något hinder när hon fick rollen som gängansvarig i arbetsgruppen.  

Kollegor som förhörs får frågor om hon har visat intresse för, eller ”vinklat sig mot”, kriminella grupperingar, och hennes telefoner och datorer söks igenom efter spår från misstänkt kommunikation. Men månaderna går utan att polisen kan hitta bevis på att Helena ska ha lämnat ut någon information och hon blir inte heller formellt delgiven någon annan brottsmisstanke än dataintrång. De fortsatta frågorna gör henne irriterad, något hon ger uttryck för i ett förhör i oktober.
”Ni kan inte hitta nånting i mina telefoner eller datorer, det här är så jävla kränkande.”
”Jag blir extremt förnärmad och sårad att man tror att jag är en läcka.”

För att försvara sig avslöjar Helena känsliga uppgifter som riskerar att försätta både henne själv och andra människor i hennes närhet i fara. Mot bakgrund av det meddelar åklagaren att han ska se till att förhören med henne läggs i en sekretessbilaga. 

Det sker dock inte. Domaren som tog beslutet, Anna Hjort Ööpik, menar att det är ovanligt att sekretessbelägga förhör med en misstänkt. Hon stämde dock av sekretessfrågorna med en åklagare som hade jour. Det var sommar och åklagaren i målet, Jim Westerberg, fanns inte tillgänglig när beslutet skulle tas. 

Mpmf

Är den mobila varianten av pmf, polisens multifråga. Funktionen liknar den hos en vanlig sökmotor där en sökfråga får svar i flera databaser. Den polis som använder appen för att söka på en person får information från 17 olika databaser från Polisen, Tullverket och Kriminalvården. Där finns allt från domar till anteckningar om misstankar i det så kallade spaningsregistret. Polisen kan sedan smidigt söka sig vidare till personens familjemedlemmar och få tillgång till deras relationer, telefonhistorik, inkomster och brottslighet.

Samtidigt som polisens avdelning Särskilda Utredningar (SU) granskar Helenas slagningar pågår en intern utredning; en arbetsgrupp har fått i uppgift att föreslå åtgärder för att effektivisera förundersökningarna om dataintrång. Bakgrunden är att den här typen av förundersökningar har blivit vanligare och tar stora resurser i anspråk. 

När arbetsgruppen lämnar sin rapport i september 2021 påpekar de att det finns brister i SU:s analysförmåga och hanteringen av excel och efterlyser kompetenshöjande åtgärder. Men de går även utanför sitt uppdrag och framhåller brister i polisorganisationen i stort och riktar skarp kritik mot otydligheten kring vad som är otillåtna slagningar. De riktlinjer som polisen tog fram 2017 beskrivs som otydliga, dessutom är de inte tillräckligt implementerade i verksamheten. Det är också en brist att riktlinjerna inte tydliggörs med exempel. Samma kritik riktas mot de utbildningar som polisen har anordnat eftersom de inte specifikt behandlar otillåtna slagningar och har mycket lågt ställda krav i kunskapstesterna. Arbetsgruppen saknar förtydligande av var gränserna går för befogenhet, serviceskyldighet och jäv, och skriver: ”Dessa gränser är av stor betydelse att tydliggöra för att kunna konstatera huruvida det funnits ett uppsåt att begå ett dataintrång.”

Den avdelning som upptäcker stora brister i polisens riktlinjer och utbildning arbetar alltså samtidigt med att bevisa att Helena, och andra poliser, borde ha känt till att de slagningar de har gjort är olagliga. I mars 2022 anser åklagaren att de har tillräckligt med bevis för att åtala Helena för dataintrång. Åklagaren pekar på jävsförhållandet till dem Helena sökt på och kopplar ihop hennes sökningar med de grova våldsbrotten som planerades av M-falangen under 2020.

Åtalet väcker viss uppmärksamhet. Sveriges Radio P4 intervjuar åklagaren Jim Westerberg som säger att den åtalade sökt i polisens hemliga it-system när hon sökt på kusinens kriminella gäng. Trots att hon bara åtalas för dataintrång rapporterar radion senare även att hon är misstänkt för kopplingar till gängkriminella. På en känd vänsterblogg och på Flashback kallas Helena för korrupt polis och ett hot mot demokratin. 

Det åklagaren kallar för polisens hemliga system är dock något Helena jobbar med varje dag och som tusentals poliser på olika nivåer har tillgång till. Allt från arrestvakter till utredare. 
Åtalet skapar stor oro inom poliskåren och i april 2022 skickar skyddsombuden i Region Väst ut ett meddelande till alla lokalpolisområden: ”Inget skyddsstopp, men så nära inpå man kan komma.” och ”Alla slagningar på fritiden som inte absolut sker i samband med ett ingripande måste nu upphöra tills frågan hanterats!!! Dela! Dela! Dela!”

Flera poliser hör av sig till skyddsombuden med klagomål mot framför allt åklagarna som utreder dataintrång. En av poliserna som själv har blivit åtalad får ett svar från ett skyddsombud som skriver: ”Vi kämpar på och hoppas att ingen kollega ska bli av med jobbet för ett arbetssätt som varit känt och uppmuntrat av cheferna. Om det är SU:s uppfattning att våra arbetssätt är olagliga borde vi i så fall sparka halva polissverige, eller genomföra någon typ av amnesti innan vi börjar med det nya ’lagliga’ arbetssättet.”

Klockan 04.33 natten den 14 oktober 2022 kommer flera larm om skottlossning in till SOS. Helena jobbar natt och är en av de poliser som rycker ut. Väl på plats upptäcker hon att det är hennes egen lägenhet som blivit beskjuten. Polisens teori är att den eller de som skjutit har velat sända ett budskap. Helena får krisstöd, tas ur tjänst och tilldelas personskydd. Hon får skyddade personuppgifter och går under jorden.

Några veckor efter skotten mot lägenheten frias hon från alla åtalspunkter. I domen fastslås att ingen jävsituation förekommit vid sökningar på gängmedlemmar. Rätten anser att Helena har förklarat hur hon och hennes kollegor med hjälp av registren försökt identifiera individer i kriminella nätverk och deras fordon och adresser. Hon har även enligt tingsrätten lämnat en rimlig förklaring till varför poliser ibland söker på hela familjer med barn. Helena har beskrivit det som att bygga ett pussel och att varje pusselbit räknas för att polisen ska komma framåt i sitt brottsförebyggande och utredande arbete. Enligt de polischefer och andra poliser som vittnat är hennes sätt att arbeta och söka i systemen vedertaget och något som alla poliser gör. Det är också nödvändigt för att polisen ska hålla jämna steg med de gängkriminella.

Efter den friande domen gör Björn Johansson, samordnande skyddsombud, en anmälan till Arbetsmiljöverket. Han skriver: ”Det kan inte vara meningen att våra kollegor ska riskera att ställas inför rätta, bli straffade och förlora sin anställning på grund av att polismyndigheten inte är tydliga i vilket stöd och vilka förutsättningar det är som gäller.”

I anmälan till Arbetsmiljöverket kräver skyddsombuden att arbetsgivaren ska tydliggöra vilka krav som ska uppfyllas för att det ska anses vara en tjänsterelaterad nödvändig slagning. Tills det är klargjort begär de att alla beslut om dataslagningar fattas på chefsnivå, eller att slagningarna går genom regionledningscentralen.

Patrik Danielsson, som är nationellt huvudskyddsombud på Polisförbundet, säger att de får signaler om att många drar sig för att göra slagningar på grund av oklarheten kring vad de får göra.
– De vill ju att vi är aktiva och att vi ska ha ett informationsövertag, samtidigt är de otydliga med när du får göra de här slagningarna och vilka typer av slagningar du får göra. Därför blir många poliser föremål för utredningar och hamnar i domstolarna. En del blir fällda. 

Han säger att det ibland talas och skrivs om nyfikenhetsslagningar när poliser åtalas för dataintrång. Ett begrepp som Patrik Danielsson har svårt för. 
– Det är inte poliser som av nyfikenhet slår på en granne vi försvarar, utan slagningar som polisen förväntas göra som en del av sitt uppdrag, och som ingen egentligen tror är felaktig. Det är två helt skilda saker, säger Danielsson.

”På en känd vänsterblogg och på Flashback kallas Helena för korrupt polis och ett hot mot demokratin.”

Linda, som vi kallar henne, arbetade tidigare på polisen i Göteborg med att samla in och analysera underrättelseinformation. Hon har skyddad identitet och vill inte stå med sitt riktiga namn. Linda menar att de slagningar som poliser gör på fritiden kan ha stor betydelse i kampen mot gängkriminaliteten. Hon ger ett exempel:
En polis åker till Oves gatukök på sin fritid, ser ett par gängkriminella i en bil och använder mobilen för att söka på bilen och dess ägare och lämnar ett tips. Förutom att få kunskap om vilken bil de använder och vem som umgås med vem, får polisen även information som kan användas vid framtida förhör. Om de gängkriminella senare ljuger om var de befann sig vid den tidpunkten kan polisen motbevisa dem.
– Det är så de flesta poliser har använt verktyget och det har gynnat polisen och andra myndigheter ofantligt mycket, säger Linda.

Ett mål för poliser som arbetar mot gängbrottslighet är att leta efter ”gröna” lägenheter och bilar, alltså sådana som inte är kopplade till någon i gänget. Frågan är då vad polisen gör när slagningen på en bil visar att den ägs av en person utan kopplingar till den kriminella världen. Avsluta eller fortsätta att söka på ägarens relationer, till exempel barn, för att se om de har några kopplingar? Om inga kopplingar hittas får sökningen inte heller något synligt resultat, till exempel i form av ett tips. Var den då nödvändig?

Man vet ju först när man inte har kommit fram till något att det just den gången kanske inte var nödvändigt. Samtidigt var det ju nödvändigt eftersom man kom fram till att det inte var en intressant pusselbit i kartläggningen.
Enligt Linda vill alla polisområdeschefer ha poliser som jagar information. Samtidigt riskerar en sådan polis inte bara att bli åtalad för dataintrång utan också att konfronteras av kriminella.
– Jag tror att vi kommer se stora problem framöver när polisen inte har lika bra koll på gäng för att poliser inte vågar kolla saker på grund av rädsla för att råka illa ut, säger hon.

I sitt svar till Arbetsmiljöverket skriver regionpolischefen Klas Johansson: ”Vi är dock av den uppfattningen att Polisens information om informationssökning är tydlig och att det även finns rutiner som syftar till att säkerställa medarbetarnas kunskaper inom detta område.”
Våren 2023 avvisas skyddsombudens begäran av Arbetsmiljöverket. Beslutet överklagats till Förvaltningsdomstolen. 

Många drar sig för att göra slagningar på grund av oklarheten kring vad de får göra.

Patrik Danielsson, huvudskyddsombud på Polisförbundet

Tingsrätten var inte enig i beslutet att fria Helena. Rättens ordförande, Anna Hjort Ööpik, och en nämndeman anser att Helena ska dömas för 72 fall av dataintrång. De hävdar bland annat att det var uppenbart att hon var jävig i förhållande till sökningarna den 7 april, eftersom de personer hon sökte på hade kriminella kopplingar till hennes kusin, vilket även angavs i systemet. De menar att de sammanträffanden som åklagaren presenterat förstärker denna slutsats. ”Att det framkommit att Helena sökte på personerna när de samtidigt förberedde ett mord är ett tydligt exempel på det, även om Helena var ovetande om det förhållandet.”, skriver de så kallade dissidenterna.   

Hur dessa sammanträffanden kan stärka uppfattningen om jäv, även om Helena inte kände till mordplanerna, förklaras dock inte. När vi ringer upp domaren Anna Hjort Ööpik vill hon inte heller utveckla eller förklara närmare vad de menade, inte heller varför det inte räckte att åklagaren visade på relationerna mellan Helena och dem hon slog på för att påvisa jäv.

Åklagaren, Jim Westerberg, överklagar målet till hovrätten. Den friande domen överraskar honom. Han anser att tingsrättens majoritet landat helt fel vad gäller den rättsliga bedömningen och att de har missuppfattat vad vittnena uppgett. 
– Det var två nämndemän som ville fria, de har helt enkelt inte förstått vad målet handlade om. Jag är övertygad om att hon fälls i hovrätten och jag kommer att yrka på höga dagsböter, säger Jim Westerberg. 

Han menar att mpmf inte är tänkt att fungera på det sätt som de vill göra gällande i det här fallet – att man skulle få slå dygnet runt bara för att man innehar en viss typ av tjänst. 
– Det finns väldigt känsliga uppgifter i de här systemen. Det är viktigt att beivra den här typen av brott, annars kommer verktygen att missbrukas. 

Trots att brottsrubriceringen enbart är dataintrång bygger åklagarens överklagan till hovrätten på fortsatta antydningar om kännedom om mordförberedelserna. Ordet mord nämns sju gånger i överklagan, medan dataintrång endast nämns tre gånger. Enligt åklagaren Jim Westerberg fanns det en alternativ brottsrubricering under utredningen – brott mot tystnadsplikten, men han gick aldrig vidare med den. Referenserna till det andra målet som rör förberedelse till mord är ett sätt att styrka att Helenas sökningar varit relaterade till de allvarliga brotten som hennes kusin varit åtalad för, menar han. När vi frågar varför det inte räcker att beskriva vilka relationer Helena hade till dem hon sökt på för att påvisa jäv, säger han bara att han ansåg att sammanträffandena hade betydelse. Varför vill han, precis som domare Ööpik, inte utveckla. 

När man läser den här gärningsbeskrivningen så kan man uppfatta det som att hon anklagas för infiltration, vad tänker du om det?
– Jag kan inte visa att hon läckt uppgifter, eller haft kunskap om vad som skedde, men utifrån kan det se ut så. Med hänsyn till detta så får hon inte slå på dem. Det räcker att något uppfattas som jäv för att det ska vara jäv. 

Försvarsadvokat Allan Stutzinsky är mycket kritisk till åklagarens resonemang. I ett mejl till hovrätten, där han ber att Helenas namn ska sekretessbeläggas, påpekar han att hans klient i och med skjutningen utsatts för ett allvarligt brott. 
”Det kan inte uteslutas att min klient har drabbats av detta pga det sätt på vilket denna utredning har drivits och från åklagarens sida kommunicerats i media.” 

Allan Stutzinsky menar att det är högst ovanligt att misstankar om ett annat brott tas upp i ett åtal trots att ingen bevisning finns och trots att inte målet gäller de misstankarna. ”Vi har mycket synpunkter på detta”, skriver han i ett mejl. Hans slutsats i fråga om de påstådda dataintrången är att en polis inte kan arbeta på annat sätt än efter de instruktioner som finns. Om dessa är fel kan det inte vara den enskilde polisens ansvar.

Hur ser Helenas liv ut i dag?
”Hon lever ett liv med begränsad frihet.”


Fotnot: Helena heter egentligen något annat. Vi har varit i kontakt med ”Helena” som har avböjt att bli intervjuad. I slutet på april lades förundersökningen efter skotten mot hennes lägenhet ned. Hovrättsförhandlingarna där hon åtalas för dataintrång hålls i slutet av maj och början av juni.

Mål mot poliser som begått dataintrång

Polisinspektör döms för dataintrång 

En polisinspektör åtalades för dataintrång vid 19 tillfällen då han påstods ha gjort slagningar i Polisens IT-system som inte var nödvändiga för hans arbetsuppgifter. Tingsrätten konstaterade att han uppsåtligen gjort slagningarna trots att de inte varit nödvändiga för utförandet av hans arbetsuppgifter. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 460 kronor, totalt 13 800 kronor. (2022)

Polis frikänns från dataintrång och brott mot tystnadsplikt

En polis åtalades för att vid 74 tillfällen ha gjort otillåtna slagningar. Han åtalades även för att ha lämnat uppgift till en privatperson om innehåll i polisiära register. Enligt tingsrätten var bevisningen avseende dataintrången inte tillräckligt robust och starkt för att det mot polisens egna uppgifter kunde anses ställt utom rimligt tvivel att informationen som han slagit efter inte hade varit nödvändig för att genomföra den uppgift han arbetat med inom ramen för sin tjänst vid områdespolisen. Tingsrätten fann inte heller att det var ställt utom rimligt tvivel att han lämnat ut den aktuella uppgiften. (2022)

Polis döms för dataintrång

En polis åtalades för att ha gjort slagningar i Polisens it-system på en person och dennes två barn. Tingsrätten bedömde att slagningarna inte varit nödvändiga eller berättigade.

Tingsrätten konstaterade att i den mån polisen varit ovetande om sina befogenheter så har detta innefattat ett medvetet risktagande och representerar en tydlig likgiltighet inför att göra felaktiga slagningar. Tingsrätten bedömde därför att slagningarna skett uppsåtligen och att han skulle dömas till fyra fall av olaga dataintrång. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 200 kronor, totalt 20 000 kronor. Domen skulle med största säkerhet inte inverka på polisens anställning enligt ett uttalande av PAN. (2022)

Polisanställd döms för dataintrång 

Tingsrätten dömde en polisanställd för dataintrång vid två tillfällen men frikände honom samtidigt för dataintrång vid två andra tillfällen. I de fall där den polisanställda frikändes konstaterade tingsrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att hans slagningar varit olovliga. I de två övriga fallen konstaterade hovrätten att det var visat att slagningarna inte varit nödvändiga för genomförandet av hans arbetsuppgifter. Påföljd bestämdes till 50  dagsböter om 270 kronor, totalt 13 500 kronor. (2022) källa: polisen.se

Reglerna kristallklara enligt polisens utredare

Kritiken gällande polisens omdiskuterade app biter inte på polisledningen. Men Helenas och andra polisers rättsfall kan tvinga fram en förändring.

Medan förundersökningen mot Helena pågick skrev hon ett mejl till Rikspolischefen med ämnesraden ”Poliser är numera rädda”. En tjänsteman svarade med en hänvisning till riktlinjerna från 2017 och skrev att Polismyndigheten ska göra en översyn av dessa och de utbildningsfilmer som finns.

Per Engström på polisens nationella operativa avdelning, Noa, var den som ledde arbetet. 
– Det är snart ett år sedan vi tittade på de här riktlinjerna och vi tycker att det är kristallklara regler. Den synpunkten får vi nog ha kvar nationellt tills någon säger något annat. Sedan sprider det sig en konstig oro i organisationen som jag inte vet var den kommer ifrån. 

Kritiken i rapporten från Särskilda Utredningar är inte något som Per Engström känner till.
Han säger att han upplever mindre tryck i frågan i dag jämfört med för ett år sedan. Något han tror kan bero på att de har förbättrat den interna utbildningen.

Det är i region väst som åtalet mot Helena, men även andra poliser, har skapat störst oro. Det var där skyddsombuden lyfte behovet av mer tydlighet och tog initiativ till en anmälan till Arbetsmiljöverket. 

Lars Eckerdal, regionkanslichef, utesluter inte att det finns behov av tydligare regler.
– Det finns väl alltid ett behov av att se över de rutiner som finns. Nu finns ett antal rättsfall som möjligtvis gör att det behöver tydliggöras ännu mer men det vet vi inte än. 

Hur kommer rättsfallen in?
– Så är det med all rättstillämpning att utifrån prejudikat i domstol behöver vi se över hur vi tillämpar de verktyg vi har. Är det så att man gör en tolkning i domstol som senare blir praxis behöver polismyndigheten se över våra rutiner för hur vi använder verktygen. 

Lars Eckerdal säger att det har skett en ökning av ärenden till Särskilda Utredningar de senaste åren och att polismyndigheten måste fundera över varför. Det handlar främst om så kallade nyfikenhetsslagningar där poliser obefogat söker på till exempel släktingar eller en partner.
– Det är den lilla andel som rör annat som ska prövas i rätten och det är kring dem som det möjligtvis kan råda osäkerhet kring vad man får göra. Där är regionens inställning att det har informerats. Att det står tydligt när man loggar in att en sökning ska vara tjänsterelaterad, och då framgår det i riktlinjerna att den ska vara nödvändig för en viss arbetsuppgift och att det ska vara sannolikt att den är till nytta för arbetet. 

Kritiken i rapporten från Särskilda utredningar känner Lars Eckerdal inte till. Han säger att det numera finns krav på att all personal som ska ha tillgång till databaserna måste genomgå en utbildning i datasäkerhet. När man ansöker om behörighet görs en bedömning av om den enskilda polisen har ett behov av databaserna. 

Vad ska de poliser som är osäkra göra om de vill söka på fritiden?
– Det finns inte någon uttalad regel att slagning inte får ske på fritiden utan det man måste förhålla sig till är att om slagningen är nödvändig för att utföra en viss arbetsuppgift. Det går inte att sitta och slumpmässigt slå på fordon, utan man måste kunna motivera varför man gör det. 

Ska man rapportera det då?
– Det finns ingen möjlighet att rapportera det i systemet men om man slår på sin fritid kan man göra en tjänsteanteckning. Det är klart att det är tungt administrativt och det går inte att kräva att alla ska rapportera alla slagningar men gör du det på din fritid kan du behöva vara extra noggrann.

Johan Frisk