Tone Schunnesson: »Det trösterika nu är att alla är ensamma«

Till Faktums novellsamling har Tone Schunnesson skrivit erotiska novellen På tisdagar kommer älskaren.

Hur kom du på idén till din novell?
– Jag började tänka på det förra sommaren när jag hade varit singel ett tag och jobbade så jävla mycket. Jag visste inte hur jag skulle få ihop mitt privatliv. Allt var upp och ner, och jag tänkte »Fan vad skönt om någon kunde komma varje dag och ta hand om mig«. Jag vet inte hur min hjärna fungerar, men den här novellen är en översättning av den tanken. 

Vad tänker du när jag säger ordet ensamhet? 
– Jag tänker mycket på ensamheten. Att den för mig som författare, och som person, är väldigt begärlig. Mitt jobb kräver ensamhet, men jag är också en person som trivs med att vara ensam. Det är nästan för enkelt för mig att vara ensam. Jag måste kämpa emot den, och bryta mig ur. Det var väl därför jag skrev en novell där någon kommer hem till en, så att man själv inte behöver sätta något på spel. 

Hur definierar du ensamhet? 
– Det är en praktisk sak. Jag brukar inte tänka på den så emotionellt. Jag vaknar och är ensam, sedan arbetar jag och är ensam … Det är en vardaglig grej. Sedan finns det en annan ensamhet som kanske är en mer inre ensamhet.

Berätta om den inre?
– För mig finns det två sorters ensamhet, den praktiska och den själsliga. Båda kan vara svåra att råda bot på, men den själsliga botar jag genom att närma mig människor i min närhet, och berätta hur jag mår och vad jag tänker på.

Hur speglas ensamheten i ditt författarskap? 
– Tripprapporter, som är min debutroman, handlar om en tjej som menar att hon vill vara ensam. Men jag tror också att det har att göra med missbruk. Jag jobbar ofta utifrån frågor som har att göra med beroenden, missbruk, alkohol, droger. Och med det kommer jättemycket ensamhet. Jag brukar tänka att det kommer med en lögnaktighet, och den lögnaktigheten gör en ensam. Min nya roman som kommer i höst handlar om någon som ljuger mycket, och att lögnen gör att hon döljer sig själv. Jag tror att man bli själsligt ensam av att leva oärligt. Båda huvudkaraktärerna i mina romaner är övertygade om att om de skulle visa vilka de är skulle ingen älska dem. Då är det bättre att välja ensamheten som ett skydd. 

Tror du att du är mer eller mindre ensam än din mamma när hon var i din ålder?
– Jag vet inte, när min mamma var i min ålder hade hon två barn … Häromdagen pratade jag med henne om att jag har helt andra nära vänskapsrelationer än vad hon hade i min ålder. För henne var det säkert mycket fokus på familj. För mig har vänskapsrelationerna alltid varit de verkligt nära relationerna för mig, precis som mina familjerelationer eller mina romantiska relationer.

Vad gör du för att motverka ensamheten?
– Internet och sociala medier är ett botemedel mot min ensamhet. Och litteraturen. Jag avundas mig själv för att jag alltid skriver och läser. Sen motverkar biblioteken mycket ensamhet för mig. Det är så jag arbetar, att jag sitter och skriver på Kungliga biblioteket i Humlegården. Även om jag inte känner någon där just den dagen får jag ändå en liten relation med personen som står i fiket, hälsar på vakten. Men jag vill inte förminska människor som känner sig jätteensamma och säga – gå till bibblan. För det är skitsvårt att leva, och att vara ensam. 

Jag får en bild av dig nu som rätt social, inte så ensam …?
– Jo, jag känner att jag är med i världen, och har många nära relationer. En annan grej som gör att jag känner mig mindre ensam är att jag engagerar mig i världen. Läser nyheter eller engagerar mig i politiska frågor. Det trösterika nu är att alla är ensamma. Det känns som ett bot mot den själsliga ensamheten.