Hemlös för två

Muhiim Amiin är 20 år, ensamstående och nyförlöst. Dottern är fyra veckor när de tvingas tillbringa natten utomhus. Det hände sig inte på Jesu tid. Det hände i Göteborg sommaren 2017.

Det är socialkontoret som stänger dörren till värme och trygghet för Muhiim Amiin och hennes lilla nyfödda Muselifa, den där sommarnatten.

Muhiim Amiin från Etiopien kom hit, som många andra, år 2015. Den första tiden bodde hon med sin kusin och efter en tid i Sverige träffade hon pappan till Muselifa. Han är asylsökande, och bor i dag på ett boende utanför Göteborg. Själv har Muhiim fått uppehållstillstånd och längtar efter att kunna starta sitt liv här i Sverige. Men graviditeten var ovälkommen för släktingarna som inte lät henne bo kvar och den känsliga tiden runt havandeskap och som nyförlöst och ammande har inneburit allt annat än en bra start för mor och dotter.
– När jag blev utslängd av min kusin bodde jag under graviditeten i ett boende för ensamkommande. Men när jag fick barnet var jag tvungen att flytta ut därifrån också. I en månad fick jag stanna i en lägenhet genom socialen, det kostade mig allt jag hade. Och sedan fick jag inte bo där längre, berättar Muhiim Amiin.

Efter att ha tillbringat en natt utomhus med sin månadsgamla dotter placerades Muhiim och Muselifa på ett vandrarhem utanför Göteborg. Där har de bott sedan dess, i nära tio månader. Det är ett litet rum utan anpassning till en bebis behov. Toalett och kök delas med alla andra där.

Klassad som ”vuxen utan behov av stöd” hade Muhiim med en månad gamla Muselifa varit helt utlämnad om det inte vore för föreningen Tidigt Föräldrastöd i Angered som hjälpt henne att förklara sin situation.

– Muhiim är ett av många exempel på gravida och nyförlösta ensamstående kvinnor som vi  kommer i kontakt med som utöver att de är otrygga, inte kan språket och behöver hjälp med alltmöjligt, dessutom är hemlösa. Vi är chockade över hur dessa kvinnor behandlas av socialtjänsten, säger Bodil Frey, representant för föreningen som driver ett projekt kallat ”Jämlik start i livet”, med stöd av Allmänna Arvsfonden, för att försöka hjälpa dessa dubbelt utsatta kvinnor och barn.

Med engagerade doulor och kulturtolkar i Angered stöttar de gravida och nyblivna mammor som inte talar svenska, är i svåra sociala situationer och av olika skäl är extra utsatta i en avgörande stund i livet.
– Dessa kvinnor behöver en brygga in i det svenska samhället som inte finns i dag. Det uppstår nya kriser hela tiden för dem, förklarar Bodil Frey och ger som exempel en 20-årig kvinna, analfabet med två små barn och en man som plötsligt lämnar dem när de kommit till Sverige.

Problemet, menar Bodil Frey, är att socialtjänsten betraktar dessa unga mödrar som vilka vuxna som helst, för så kan det se ut på papperet, om de är friska, drogfria, inte psykiskt sjuka och över 18 år.
– Men det handlar inte bara om en person,mamman, utan om två liv. Att man inte tar större hänsyn till barnet i de här situationerna ärobegripligt för mig, säger Bodil Frey.

Hade det perspektivet funnits kanske Muhiim också hade mötts av förståelse när hon tackade nej till den familjehemsplacering hon erbjöds efter att ha fått lämna
flyktingboendet.
– Jag kände mig väldigt otrygg där, de var inte snälla och jag vågade inte tacka ja till den platsen, säger Muhiim.

Det gjorde att hon förlorade alla rättigheter, menar Bodil Frey.
Och på en bostadsmarknad där ett svart hyreskontrakt kan kosta 100 000 kronor har kvinnor som Muhiim inte en chans.

Eva danielsson, enhetschef på socialkontoret i Angered, håller med om att socialtjänstlagen inte täcker in dessa ensamstående mödrars behov.
– Det här är en grupp som tillkommit de senaste 5–10 åren och som inte bedöms ha tung social problematik. Vi prövar alla ansökningar som kommer in, men lagen gör ingen skillnad på barnfamiljer och andra, eller personer som inte kan svenska språket. Lagen ger bistånd till exempelvis människor i behov av skydd, eller personer som rehabiliterar sig från missbruk.

Det är viktigt att skilja på kommunens ansvar för bostadsförsörjning och på socialtjänstens ansvar för att, i särskilda fall, för särskilda grupper eventuellt bistå med nödlösningar, menar Eva Danielsson.
Ytterst kan ett så kallat nödperspektiv prövas.
– Då har vi ett ansvar att pröva ansökan om jourboende eller tak över huvudet för att undvika att en nödsituation uppstår. Men det innebär vandrarhem och tillfälliga lösningar, eftersom det då ändå rör sig om personer som bedöms klara sig själva.

Men barnen kan ju aldrig bedömas klara sig själva, så var kommer barnperspektivet in?
– Vi måste enligt lagen beakta barnperspektivet, och de som får den här typen av stöd i nödsituationer är just därför många gånger barnfamiljer. Jag har i dagsläget ett fyrtiotal familjer i Angered utan stöd.

Eva Danielsson förklarar att i nödprövningen bedöms också vad personen ifråga själv gjort för att finna bostad. Bor man ”osäkert”, det vill säga i andra, tredje hand under begränsad tid måste man visa att man själv planerat och försökt lösa problemet innan man står utan bostad igen.
En 20-årig kvinna, som inte kan läsa och skriva eller tala svenska och är ensamstående med två små barn har svårt att lösa den uppgiften som svensk bostadsmarknad ser ut. Bodil Frey säger:
– Ibland krävs det väldigt stora insatser från vår sida, det kan ta en halv dag att lösa ett enkelt ärende på Försäkringskassan.

Flera av de kvinnor som föreningen Tidigt föräldrastöd kommit i kontakt med har den till slut lyckats hjälpa. Till exempel Muhiim, som nyligen fått ett lägenhetskontrakt.
– Men det har då föregåtts av ett år av flyttar runt om på olika vandrarhem och andra mindre lämpliga boenden för nyblivna mammor. Man måste övertyga socialtjänsten till 100 procent för att ens komma i fråga. Avslag är rutin.
Då blir dessa unga kvinnor utelämnade till att be om plats på någon släktings soffa, eller någon bekant, eller obekanta som de kan känna sig osäkra hos. De är inte sällan också uteslutna ur sin egen grupp för att de blivit gravida, säger Bodil Frey.

Hon skulle vilja ha en central lösning för denna grupp mödrar, kanske ett gemensamt boende för en period där de kan stödja varandra och kunna fokusera på sina barn istället för att oroa sig för att inte ha tak över huvudet.
– Som jag ser det skulle det bli både billigare, tryggare och bättre för barnen. En plats på ett vandrarhem utan kök i ett industriområde kan i dag kosta 20 000 kronor i månaden för socialtjänsten. Man kan få en ganska stor lägenhet för de pengarna som skulle kunna hysa flera mammor som där skulle få trygghet, stöd och gemenskap.

Minst 15 kvinnor i liknande situationer har kommit till föreningens kännedom under det senaste året.
– Detta kunde vi inte förutse, att så mycket tid i vårt projekt skulle gå till att stötta hemlösa.

Fler exempel på mammor i hemlöshet:

Siman är 45 år och ensamstående med sina två barn sedan maken lämnat dem. Hon gråter när hon berättar om sin förtvivlan över den hopplösa situationen med hyrda rum i korta perioder där de alla ska trängas. Barnen får inte studiero eller möjlighet att utvecklas.
– Jag har en bra utbildning från mitt land, jag vill studera svenska, jobba och komma vidare med mitt liv och integrera mina barn i det svenska samhället. Men nu kan jag inte ens fixa det första steget för oss: ett boende. Jag känner mig helt maktlös.

Fatima från Jemen kom till Sverige 2008 och gifte sig här med en man, också han från Jemen. Efter att de fått sitt andra barn ville hennes make inte stanna kvar i Sverige och familjen flyttade till England.
– Jag var gravid, och min mamma blev sjuk hemma i Jemen så jag ville åka tillbaka till henne. Men då blev också min man sjuk och ville istället återvända till Sverige.

Efter detta uppstod problem i äktenskapet.
– Jag sökte mig till en kvinnojour och 2014 skilde vi oss. Nu har vi ett rum som vi hyr, och turas om att bo i för att vi inte kan leva tillsammans. Men min man tar inte hand om barnen och jag behöver ett eget boende.

B, som kommer från Nigeria och har jobbat i fyra år i Sverige som personlig assistent, blev utkastad av den släkting hon bott hos när hennes barn var en månad. Hon blev akut hemlös, bodde två nätter på vandrarhem och hotell till dess att hennes egna pengar var helt slut.
Socialjouren hänvisade henne till ett vandrarhem där hon fick plats i en sovsal med fem sängar där ytterligare en kvinna bodde. Mängder av vägglöss kröp över hennes månadsgamla bebis på natten. Den delade toaletten var smutsig och illaluktande.

N, 24 år, kommer från Somalia. Hon födde sitt barn i december 2016 och bodde dessförinnan inneboende. Efter förlossningen fick hon inte återvända dit vilket var känt sedan länge hos socialtjänsten som dock inte gjorde något förrän barnet var fött. N var fortfarande medtagen efter förlossningen och inte helt frisk när hon slussades runt mellan tre socialkontor på Hisingen, i Angered och i Centrum utan att få någon hjälp. Till slut fick hon ett rum på Euroway Hotel på obestämd tid. Där finns ingen tillgång till kök.

Vägglössen får härja fritt

Flera av de tillfälliga bostäder som nödställda ensamstående mödrar hänvisas till är inte bara dyra – de är osanitära och nedlusade. Miljöförvaltningen, som har ansvar för att kontrollera miljön, har inte gjort någon tillsyn på många, många år.

Text: Johan Frisk

På flera av vandrarhemmen som föreningen Tidigt Föräldrastöd sett de unga mödrarna placeras på förekommer vägglöss. Trots det fortsätter placeringarna.
– Vi har absolut fört fram våra synpunkter till nämnden för upphandling och inköp och vi har också skickat ut personal till boendena för att kontrollera förhållandena, säger Eva Danielsson, enhetschef på socialkontoret i Angered.

Hon menar att oseriösa vandrarhemsägare får fortsätta i brist på andra alternativ.
Det är kommunens miljökontor som ska utöva tillsyn över tillfälliga boenden, liksom över andra bostadstyper. Anna Ryberg Henriksson, chef på hälsoskyddsenheten på miljöförvaltningen i Göteborg, kan inte minnas att de har gjort någon tillsyn på tillfälliga lösningar.
– Den riktade fastighetsägartillsynen som vi har bedrivit har främst varit på andra typer av boenden, så de tillfälliga har inte legat i den planerade tillsynen, säger Anna Ryberg Henriksson.

De besök som miljökontoret har gjort på tillfälliga boenden har skett efter klagomål från boende, något som har hänt vid två tillfällen. I Partille, där minst en av de hemlösa mammorna placerats där det fanns vägglöss, har kommunen inte haft någon tillsyn på åtminstone ett och ett halvt år.
Under 2013 och 2014 ledde länsstyrelsen i Västra Götaland ett hälsoskyddsprojekt om tillfälliga boenden. Arbetet resulterade i ett handläggarstöd som ska hjälpa kommunerna att bedriva tillsyn. Där står bland annat att kommunerna ska prioritera tillsynen där det bor personer som har svårt att föra sin egen talan. Tillfälliga boenden är särskilt utsatta eftersom smittorisken kan vara högre och det är en stor genomströmning av folk.
– Man ska ha särskild uppmärksamhet kring dem, en regelbunden kontroll, säger Lotta Sahlin Skoog, länsmiljöingenjör på länsstyrelsen i Västra Götaland.

Länsstyrelsen ska följa upp kommunernas tillsyn, men inte heller den kontrollen sker särskilt ofta.
– Vi har varit i två kommuner i vår, innan dess var det ganska länge sedan, säger Lotta Sahlin Skoog.

Till sommaren ska länsstyrelsen besöka Göteborgs kommun. Där har miljöförvaltningen nu lagt en plan för tillsyn av tillfälliga boenden. Enligt planen ska inspektörerna kontrollera vandrarhem och kvinnojourer under hösten.
– Vi har fokuserat mycket på fastighetsägare och riktat in oss på flerbostadshus men vi tänkte att vi också måste  på hur det ser ut på tillfälliga boenden, säger Yusra Moshtat, miljöinspektör vid miljöförvaltningen i Göteborg.
– Vi tycker det är viktigt att arbeta med dessa boenden. Det är inte alltid att de som bor där känner till sina rättigheter eller vilken standard de ska ha.